Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 255
sig ned för att, trots hennes förtvivlade motstånd,
trycka sina läppar på hennes lockiga hår — —
I detsamma ryckte han plötsligt till av förskräckelse,
lät armarna slappt sjunka och vände huvudet
lyssnande mot sidodörren.
— Leon d’0uchy! ropade en sakta, klagande röst.
En darrning gen-omskakade honom, liksom viljelös
dragen av osynliga händer, vacklade han mot
sidorummets dörr.
— Det var ministern, mumlade han, det var
Lehr-bach — och med osäkra steg, liksom en Sömngångare,
bävande av fasa, men likväl alldeles som förhäxad,
närmade han sig steg för steg sjuklägret.
Stel, orörlig låg den gamle mannen. Hans
vidöppna ögon brunno i sina djupa hålor emot den
inträdande:
— Léon d’Ouchy, viskade han med feberaktig
upp-skakning, jag hörde er’röst!-... Jag kände igen er...
jag har redan länge väntat på er!... O, varför
lämnade ni mig, min ende vän, och överlämnade mig åt
andras elakhet!
Han teg utmattad, hans spökaktigt bleka ansikte
ryckte nervöst och den avtärda handen sträcktes
darrande mot den unge diplomaten.
— d’Ouchy! fortfor han med ostadig blick,
under det otåligheten och ansträngningen att bli herre
öVer den stammade tungan drev en frn rodnad till
kinderna. Vet ni redan vad man har tillfogat mig? O,
det här eländet som ni kan se med ögonen, är icke
det värsta som vederfarits mig! Min heder är
skymfad, d’Ouchy, mitt namn brännmärkt! Gud i himlen
vet att jag är oskyldig!... d’Ouchy.. . stora tårar runno
nedför den sjukes avmagrade kinder, full av
bönfallande ångest klämde han den unge diplomatens hand.
Denne hade sjunkit ihop på stolen bredvid sängen och
hade kvalfullt upprörd vid anblicken av sin forne chef,
lagt högra handen över ögonen.
— Och icke endast jag är trampad i stoftet, utan
mitt stackars barn, min Giinther, har gjorts olycklig
för hela sitt liv... och genom mig, genom mig, d’Ouchy,
som endast ville leva för hans lycka!... Varför tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
