Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 259
Ministerns underskrift var i själva verket äkta. En
kedja av de gynnsammaste omständigheter hade
på det mest överraskande sätt understött den unge
diplomaten och försatt honom i ett sådant läge, att han
utan att det ringaste blottställa sin egen person kunde
våga det så otroligt riskabla steget. Overhopad av
arbete, nervös och själstrött, hade greve Lehrbach
betjänat sig av ett från hans vanliga arbetsordning
något avvikande bruk för att undanstöka de löpand*
gör omalen.
Han läste uppmärksamt igenom de särskilda
handlingar som den ena efter den andra lades fråm till
honom för att underskrivas och staplade upp de granskade
skrivelserna bredvid sig på bordet för att sedan tämligen
fort och mekaniskt underteckna dem, den ena efter
den andra. Härvid hade baron d’Ouchy ofta varit
behjälplig, hade räckt fråm de särskilda akterna,
räkningarna och kvittenserna och befordrat dem vidare efter
erhållen underskrift, och därvid begagnat ett gynnsamt
tillfälle att obemärkt skjuta fråm kvittensen till
bankhuset i Berlin.
Ministern, som endast begagnade sin lornjett då han
genomläste handlingarna, men vanligen underskrev sitt
namn med ett enda penndrag, utan att nogare se på
papperet, förbisåg tack vare sin långsynthet,
fullkomligt innehållet på kvittensen då han underskrev den, i
det han litade på att han redan mycket grundligt hade
genomsett vart och ett av de samlade papperen.
På så sätt hade det Varit möjligt att utan risk eller
minsta misstanke lyckas få hans excellens’ underskrift.
Det tycktes som om lyckan på alla jmöjliga sätt Ville gynna
d’Ouchys olycksbringande gärning. Och d’Ouchy tog
emot penningarna i den fasta övert}^gelsen, att hertigens
gunstling stod på alltför säkra fötter för att genom denna
förfalskning verkligen förlora heder och anseende, om
han skulle uppleva den dag den upptäcktes; han hade
ju blivit så gammal och svag, den allsmäktige vid
hovet.
Med sådana tankar bedövade d’Ouchy sitt samvete
då det i början hade gjort sig påmint; men
zigenarblodet skummade dock alltför vilt och oförväget för
att överhuvud tillåta sådana betänkligheter, över l|k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
