Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 NATALY VON ESCHSTRUTH
förde hans väg, med obarmhärtiga fötter nedtrampades
allt som ställde sig i vägen för en kärlek, som
varken kände rätt, lag eller makt.
Och sålunda hade plötsligt ett skarpt ljus fallit
på den mystiska affären Lehrbach, ett ljus som
bländade publikens ögon och formligen bedövade hertig
Frans Eginhard.
Ministerns fall och de sensationella händelser som
Voro förbundna med det hade knappt väckt ett sådant
uppseende som denna outsägligt överraskande lösning
på en gåta, vilken uttalat dödsdomen över en
fullkomligt oskyldig mans heder och levnadslycka.
Frans Eginhard kom i den våldsammaste
upp-skakning. Han marterades av samvetskval. Den
innerliga, knappt undertryckta tillgivenheten för den
trofaste vännen, vilken stått honom nära som en fader,
och till vilkens sjukdom och elände hans hårda ord
och hans onåd varit skuld, vaknade nu åter till liv i
hans hjärta. Han åkte genast till ministerhotellet för
att med mångdubblad ynnest och utmärkelse läka
såren, som så obarmhärtigt tillfogats det grå huvudet.
För sent!* Tomt och öde stod hela Lehrbachska
huset. Ännu syntes på sandgången i den lilla
trädgården spåren efter sjukvagnen, vilken för alltid fört
hans excellens i landsflykt.
Av läkaren hörde han att den sjuke efter ett
samtal med baron d’Ouchy blivit så upprörd att det
förvärrat hans tillstånd och att de altererade nerverna
först måste njuta fullständig vila på landet, innan man
vågade meddela den gamle herrn ännu en nyhet, om
än denna var aldrig så glädjande.
Då beslöt hertigen att sända greve Giinther ett
egenhändigt handbrev med begäran att meddela sin
fader detsamma så snart dennes tillstånd medgav det.
Han uppmanade den unge officeren att så fort som
möjligt återvända till hemmet för att giva sin
välbe-Vågne furste tillfälle att uttrycka sin utomordentliga
glädje över lösningen av den pinsamma angelägenheten.
Residenset skulle mottaga honom med öppna armar.
Greve Gilnther svarade mycket erkännsamt och
mycket lycklig. Men uppmaningen att »återvända»
avböjde han dock mycket bestämt, emedan han nu med liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
