Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 265
bekväm vilstol. Hon var ännu något blek, men ögonen
hade åter den forna glansen, den lugna glada blicken,
som var så outsägligt välgörande att skåda.
Utom några besök av hertiginnan Marié Christiane,
vilken i egien person hade kommit till hennes
sjuksäng, hade Ange ännu icke tagit emot några visiter.
Endast Hattenheim kom varje dag, och de talrika
buketter av alla möjliga vårblommor, som doftade i alla
vrår och vinklar i Anges rum, representerade hans
morgonhälsningar, då han tidigt varje morgon hörde efter
hur kusinen mådde.
Ange väntade honom med riktig otålighet. Under
de stilla, behagliga pratstunderna hade de båda två
egentligen först riktigt lärt känna varandra, och då Reimar
talade om sin ungdom och sitt hem, om det ensliga,
majestätiska slottet, till vilket han längtade liksom
isbjörnen efter sitt isflak, då upplöstes minnena om de vilda
Carmensångerna liksom töekenbilder i klart solsken, då
förekom det Ange liksom strök en mild hand sakta över
hennes ögon, på det de skulle bliva seende.
I dag hade fröken von Dienheim skickat en biljett
med förfrågan, om comtess Ange äntligen ville låta sina
båda ögonstjärnor åter lysa över rättfärdiga och
orättfärdiga, och om hon, Ilse, icke behövde draga bort med
lång näsa, i fall hon vid middagstiden skulle ringa till
storms i villa Carolina?
Doktorn hade just varit där då man lämnade den
unga grevinnan brevet.
— Dienheim? sade han skrattande, naturligtvis kan
ni mottaga henne, comtesse, hennes visiter äro icke av
uppskakande natur, så länge knytnävarna icke komma
med i spelet! Ni skall icke ha något vidare men av
tyska kraftord, fastän de icke kunna vara vidare
behagliga för er att höra på!
Och då något senare ett rysligt spektakel hördes
utanför villa Carolina, hundskall, visslingar, och ganska
grovkornigt tilltal, då sade Ange ovillkorligt leende:
— Nu kommer Ilse! Hon annonserar sig på
vanligt sätt!
Och riktigt, efter en mycket bullersam
underhandling nere i hallen, hördes tunga steg i trappan, dörren
öppnades med ett kraftigt slag på klinkan och Sylvias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
