Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 NATALY VON ESCHSTRUTH
TJUGUFEMTE KAPITLET.
I parken vid Lehrbach stodo lindarna i full
blomning. De vita blombladen fladdrade ned på Josefines
ljuslockiga huvud där hon satt bredvid ministerns
rullstol för att läsa något för den gamle herrn. De
undersköna sommardagarna hade icke förfelat sitt inflytande
på hans hälsotillstånd.
Ännu var han visserligen blek som marmor och
hans ansikte bar oförtydbara spår av mycket lidande,
men det stela, apatiska uttrycket hade fullständigt
försvunnit. Och den ännu för kort tid sedan så slöa
blicken i de grå ögonen var nu klar och uttrycksfull
och strålade av kärlek och ömhet då han fäste den på
sin lilla vårdarinnas förtjusande ansikte. Förlamningen
var visserligen icke hävd ännu; och det var föga hopp
’orn att den någonsin skulle bli det. Excellensen var
för gammal och klen för att fullständigt åter kunna hämta
sig efter en sådan sjukdom. Men sedan två veckor
kunde han åter tala, förstod allt, och intresserade sig för
allt. Det var en stor lycka och en outsäglig glädje för
hans omgivning. Tåligt hade han nu hört på den tråkiga
berättelse Josefine föreläste, då han plötsligt lade sin hand
på hennes arm och sade:
— Nog nu, lilla vildros, du tröttar ut dig. Lägg bort
resebeskrivningen och låt oss prata, Fining! Du elaka
flicka har ju ännu icke talat om för mig vad Giinther
skrev i dag, och jag såg dock postbudet komma.
Således, bikta genast, och unna andra en liten smula av dina
nyheter!
Josefine såg skälmaktigt upp på den gamle herrn,
under det en förrädisk rodnad uppsteg på hennes kinder.
— Misstag, stränge herre! Greve Giinther skriva
brev! Du gode Gud, vad skulle det bli med den tyska
riksposten, om den skulle leva på den herras porto! Var
fjärde dag ett brevkort med de lakoniskt diktatoriska
orden: Hur mår pappa? Ber enträget om upplysning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
