Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISÅ 267
— Det har jag icke hört förut! Reimar talade
endast om en alldeles främmande dam l
— Sylvia är rasande för det hon lät köpet gå sin
näsa förbi. Tror ni, att hon kunde taga några mått och
steg för att sätta sig i förbindelse med ägarinnan?
— Det skulle nog vara svårt!
Ånge kunde knappt återhålla det föraktfulla leende
som ville smyga sig omkring hennes läppar.
— Hennes höghet låter enträget bedja er, att
ni-om möjligt genom er kusin förskaffar oss den där
damens adress. Vill ni det?
— Jag skall naturligtvis be Reimar om den!
— Bon! Hennes höghet skall visa sig erkännsam.
För övrigt, hur befinner ni er egentligen? Ni ser så
frisk ut, att jag nästan alldeles glömt att fråga er därom!
Under tiden ryckte »Pirat» omkull ett litet bord.
Ilse visslade på honom och svängde käppen. Snart
därefter gick hon.
Då Ange Lattdorf efter några veckor reste
försummade herr von Reuenstein icke att infinna sig vid
stationen för att skicka med henne en rosenbukett till Gåslisa.
För detta ändamål hade han bett om en stunds
ledighet av hertigen och prins Detlef, vilka han
åtföljde på en morgonpromenad. Och de höga herrarna
hade nådigt leende samtyckt.
— Den ende av alla, som alltid är sig lik. sade
Detlef; men jag har märkt, käre Frans, att den stackars
karlens knapphål äro förbaskat tomma...
— Det kan avhjälpas! svarade hertigen leende och
godlynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
