Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 271
den på ena sidan, på den andra stego tant Renate och
Ange något långsammare ned. Och frisk, blomstrande
och rosig som den förkroppsligade ungdomen och
hälsan, smålog grevinnan Ange mot sin väninna.
Hennes kinder hade blivit rundare och fullständigt
förlorat den genomskinliga blekhet som givit henne ett
så förnämt utseende. Hon var icke hälvten så, vacker
och idealisk då hon var i residensstaden; intet spår av
salongsdamen var kvar, och på den »kalla skönhetens»
kinder blomstrade nu varma rosor. Och Hattenhelm
tyckte att hans ögon plötsligt blivit öppnade och att
han aldrig förr sett sin kusin mera förtjusande,
älskvärd och behaglig än nu, enkelt kladd och mycket
intresserad av lantliga hushållsgöromål.
Som eii svärm sparvar hade linhuvudena omringat
excellensen och försökte roa honom på bästa sätt. Tant
Renate och Ange hälsade hjärtligt på honom, men den
förra hade bråttom att gå in och se efter att huset var
i god ordning, ty man kan ju icke lita på någon människa
nu för tiden och Fine har absolut ingen fältherreblldk
för kök och källare. Det hade ju alltid varit tantens
h j ärtesorg. Hon anträdde således sin vandring genom
kök och källare för att tillse, att ingenting fattades den
»stackars sjuke mannen», och de båda unga flickorna
gingo att inspektera gästrummen.
Under tiden kappades linhuvudena om att visa
excellensen sina nyaste konster och pratade och jubilerade
omkring honörn tills han slutligen sade, att de skulle
gå in till hushållerskan och säga att hon skulle ge dem
frukt och kakor, då landsplågan försvann liksom skjuten
ur en kanon.
Då blev det åter lugnt en stund, och sedan
bestormade pastorns comtessen att följa med den och möta
Reimars vagn. Josefine sökte de förgäves, hon var
väl sysselsatt i gästrummen.
På den sandiga landsvägen rullade det Lehrbachska
ekipaget. Då det kom i närheten av slottsparken stannade
det och två herrar stego ur, för att till fots gå över
ängarna och genom anläggningarna till slottet.
Greve Gunther och Hattenheim.
Då de kommit ur synhåll för kusken, stannade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
