Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gumma hette »Västtorps-Lena»,
hon kunde aldrig väl nog mena;
i spånad stark, på läkdom mäkta klok.
Var småkräk eller folk i våda,
— hvad ondt vid dem än månde låda —,
så roptes: »låt oss Lena båda!»
Hon visste råd, som om hon läst ur bok.
En hög gestalt — ej bland de ljusa —
jag ser på långa skridskor susa
förbi min syn. Styf hållning, ej ett knyst!
Hans tankar aldrig varit klara,
men stor hans fröjd att jämt få vara
midt ini munter barnaskara.
’Tok-Olle’ dog. Dog ’lika klok’ — och tyst.
En ann’ figur, »Urmakar-Petter»,
var argsint som en eld, ett etter;
var gammal ungkarl, gick ej gärna ut.
Men, när det gällde, som sig borde
han socknens dalkarlsklockor smorde
och ’byxsäcksrofvor’ rena gjorde.
Hans lefnadsur ’olagligt’ vardt till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
