Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunalförvaltningen. Av T. PETRI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru stadens förvaltning sålunda särskilt under de första årtiondena av
Göteborgs historia i det hela hade en tämligen oligarkisk karaktär med ett
efter hand allt starkare inslag av ämbetsmannainflytande, synes
borgerskapet dock ej hava varit utan allt inflytande på densamma. Av ännu
befintliga protokoll framgår nämligen, att borgerskapet till bevakande av sina
intressen gent emot det allmänna utsett 24 s. k. äldste, vilka ursprungligen
doek endast torde hava fungerat såsom ett slags rådgivande institution åt
den egentliga stadsstyrelsen. När denna första borgarrepresentation kom
till stånd här i Göteborg, är icke med säkerhet känt. Den finnes fastslagen
i Gustav II Adolfs stadga av den 26 december 1619 »om städernes
administration och upkomst i rijket», men nämnes ej i Göteborgs
privilegier. I »Götheborgs Stads-Rådhs Resolutionsbok» av 1670 omtalas
emellertid de äldste såsom en lagstadgad institution. I allmänhet tyckas
de dock ännu hava utövat blott ringa inflytande på stadens
förvaltning och av dem infinna sig vid sammanträdena vanligen blott ett
fåtal, ofta så litet, att det föreliggande ärendet icke kunde företagas till
behandling.
Den stränga sparsamhet, som utmärkte Karl XI:s regering, åtnöjde sig
emellertid icke med de partiella indragningarnes politik, utan satte snart
djupare märken i vår stads kommunala förvaltning. I en den 18 oktober
1695 utfärdad utgifts- och inkomststat för staden bestämdes sålunda, att
presidentämbetena skulle upphöra och ersättas med en justitie- och en
handels- och politieborgmästare. Likaledes indrogos tvenne
rådmanssyss-lor, så att rådmännens antal utgjorde tio, därav fem juridiskt bildade och
fem »i handel förfarne». Genom särskilda i sammanhang med utgiftsstatens
fastställande utfärdade författningar tillförsäkrade sig statsmakten därjämte
ökat inflytande å förvaltningen, i det att dels landshövdingarne uttryckligen
tillerkändes en viss uppsikt över stadsstyrelsen och dels stadsbokhållaren
gjordes till en statens edsvurne tjänsteman med av konungen utfärdad
instruktion.
Men även åt borgerskapet inrymdes en ökad befogenhet i avseende å
stadens angelägenheter och detta i ett synnerligen viktigt avseende. Det
stadgades nämligen, att, när helst några taxeringar förekommo, skulle sådant
ske i närvaro av ej endast landshövdingen, borgmästarne och rådet, utan
även borgerskapets 24 äldste, vilka, därest brist i det uttaxerade beloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
