Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenledningsverket. Av T. GLOSEMEIJER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattentillgång. Genom ovan beskrivna vattenledningsanläggning kunde
staden tillföras c: a 200 kubikmeter friskt källvatten per dygn, vilket
emellertid enligt dåtida åsikter ej var mer än c:a hälften av vad källan lämnade.
Uppgifterna angående källans normala kapacitet voro för övrigt mycket
varierande, emellan 138,000 och 201,000 kannor per dygn. I själva verket
är detta förhållande ej så mycket att undra på, eftersom vattentillgången
på grund av nederbördsområdets relativa litenhet och de vattenförande
lagrens grunda belägenhet i verkligheten är i ej ringa grad beroende på
nederbördens växlingar.
Allt eftersom folkmängden ökades, blev vattentillgången mer och mer
otillräcklig, och för att minska den vid vissa tillfällen rådande vattenbristen
anordnades 1835 en pump i Fattighuskanalen ovanför slusskvarnen och senare
en dylik i Vallgraven vid Pustervik för hämtning av vatten, som ej skulle
användas till dricksvatten och matlagning, och förbud utfärdades mot
hämtning av dylikt vatten ur Kallebäcksledningen.
Andra utbyggnaden. År 1848 uppstod fråga om vattenledningens
utvidgning och fullt utnyttjande av Kallebäckskällan. Det skulle emellertid
dröja ända till 1860 innan nämnda utvidgning kom till stånd. Det långa
dröjsmålet var delvis beroende på en process, som av hemmansägare i Örgryte
väckts angående bättre rätt till Kallebäckskällan. Processen, som gick
genom alla instanser, vanns dock av staden genom Kungl. Maj:ts dom den
u/i 1865.
Utvidgningen utfördes enligt följande plan. Den gamla trärörsledningen
bibehölls, och ännu en huvudledning, även den av trä med undantag för
korsningen med Mölndalsån, där ledningen under ån lades med 6" gjutjärnsrör,
framdrogs från källan till en ny reservoar, med c:a 260 kbm:s rymd, som
anlades å Hagaheden.
Senare förbands den nya ledningen med rörnätet i staden inom vallarna,
och ledningar utsträcktes till tappningsställen i Haga, Bierhalleplatsen
(nuvarande Järntorget), Stampen och Masthuggstorget samt till flera nya
tappningsställen inom gamla staden, så att vid 1860-talets slut fanns å
Kallebäcksledningen ej mindre än 15 allmänna vattenposter och dessutom voro
15 enskilda servisledningar anslutna till densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
