Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården. Av A. HÅRD AF SEGERSTAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattighuset kom aldrig, såsom ämnat var, att bliva tillflykt även för
fattiga barn, men medelbart kom det dock att uppfylla detta stiftarnas
önskemål, i det att år 1767 predikanten å hemmet mag. J oh. Willin lyckades genom
årliga bidrag från tio av sina personliga vänner och kollekter i
fattighuskyrkan få till stånd en friskola, där första året sjutton barn undervisades.
Denna, »Willinska skolan», omfattades med så stort intresse av allmänheten,
att den år 1775 kunde flytta in i eget hus vid Stampen. Barnen, vilkas
antal hastigt växte och mot slute’t av 1700-talet uppgick till över 300,
försågos ej blott med middagsmat, utan blevo de fattigaste helt och hållet
försörjda på skolans bekostnad. Willin var under hela sin levnad ivrigt
intresserad och verksam för sin skola, och även de följande predikanterna
vid fattighuset bidrogo till skolans bestånd och utveckling.
Genom hospitalet och dessa under 1700-talets första hälft tillkomna
institutioner var behovet av fattigvårdsanstalter tämligen väl tillgodosett. För
de husfattigas försörjning anlitades i första hand de i kyrkorna insamlade
kollektmedlen, vilka utdelades veckovis, tillika med den s. k.
»fattigtallriken» vid bröllop och barndop. Penningeutdelningar förekommo därjämte
å rådhuset; de medel magistraten härför disponerade utgjordes
huvudsakligast av fattigprocenten å sterbhusmedel, bötesandelar, konsertmedel samt
med sparbössor och å listor insamlade bidrag. Den allmänna öppna
fattigvården var sålunda ända till 1700-talets slut av helt ringa omfattning,
medan tiggeri dess mer florerade.
Magistratens disposition över hospitalet var en för staden synnerligen
betydelsefull rätt, varpå dock från annat håll gjordes anspråk. Genom
kungl. resolution den 28 november 1688 hade emellertid föreskrivits, att
hospitalets administration skulle för all framtid förbliva under Göteborgska
magistraten. Detta utslag var grundat på kanslikollegiets yttrande »att
nya kyrko-ordningen väl förordnade en Direktion av Landshövdingen samt
Biskop och Konsistorium över domkyrkors och hospitalers medel, men att
förhållandet med Götheborgs kyrkor och hospital var annorlunda, emedan
de underhöllos av borgerskapets frivilliga benägenhet och liberalitet, som
torde bliva förminskad där den bleve underkastad en sådan Direktion, som
ej behaglig vara torde». När samtliga hospitalen i riket 1773 ställdes under
Serafimer-Ordens överstyrelse, kämpade staden för sista gången om sin
dyrbara rätt till hospitalet. Dess underdåniga ansökan att få bibehållas vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
