Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården. Av A. HÅRD AF SEGERSTAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare skulle få uppleva. Kontinentalsystemets dagar blevo en sannskyldig
guldålder, som kulminerade åren 1814 oeh 1815 och räddade
fattigförsörjningsanstalten ur dess ekonomiska svårigheter. Antalet understödstagare,
som vid slutet av år 1808 var 1,465 personer, minskades årligen och
utgjorde vid 1814 års slut endast 985. Härefter kom emellertid, liksom i vår tid,
ett mäkta våldsamt bakslag. Under åren 1816—20 gingo ej mindie än
505 handlande och hantverkare i konkurs, och arbetare, som under
högkonjunkturen förtjänat mera på en dag än förut under en månad, stodo nu
utan inkomst. Bevillningskronorna minskades hastigt, medan antalet
hjälpsökande steg, så att ultimo december 1819 antalet försörjningstagare var
2,605 mot 985 vid 1814 års slut. Fattigvården kunde icke ta sig an alla de
utblottade arbetslösa, men här kom den naturliga samhällshållningen till
hjälp, i det den av de goda förtjänsterna hitlockade arbetarstammen
nödgades så småningom dra sig härifrån, när alla resurser uttömts. Under
perioden 1815—1821 minskades också, om man får tro
mantalsskrivningssiff-rorna, stadens folkmängd under vissa år ej så obetydligt1. Fattigvården
var emellertid hårt ansträngd, och då de arbetslösa hoparna demoraliserades
av penninghjälp, tog sig direktionen före att 1824 vid Holtermanska
baracken införa en korrektionsanstalt »av lindrig natur». Härav ävensom genom
den efter 1825 års missväxt uppkomna allmänna nöden åsamkades
fattigvården stora utgifter och förluster, vilket kraftigt påtalades av 1826 års
revisorer, bland dem Sven Renström, som yrkade på reformering av
fattigförsörjningsanstalten och särskilt upphörande av korrektionsavdelningen.
Fattigvården var, enligt revisorernas förmenande, ej heller rätt myndighet
att öva nödigt tvång å denna »lindriga korrektion», som »till samhällets
stora betungande och styrelsens onödiga bekymmer endast uppehållit men
aldrig förekommit den lättjefulla individens övergående till brott eller totala
förstörande». Det hade ock visat sig, att varor, som för fattigvården i
alstring drogo en kostnad av 3,000 rdr, kunde å allmänna marknaden på
samma sätt framställas för 200 rdr, och från år 1800 hade till slutet av
år 1826 på utförda arbeten uppstått en förlust av 156,852 rdr 45 sk. 8 rst.,
vilket utgjorde en betydande summa, då hela omkostnadsbeloppet för
fattigvården under samma tid vore endast 420,000 rdr. Stadens kronobevill-
1 Beträffande denna fråga hänvisas till utredningen under »Göteborgs stads uppkomst,
område och befolkning» här ovan sid. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
