Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs handel och sjöfart sedan 1860. Av IVAN LIND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna tid, omkring i8jj—8j, var alltså för Göteborg, liksom för landet
i allmänhet, föga framgångsrik. En viktig sak var, att Göteborgs
ekonomiska självständighet i viss grad förlorades till förmån för utomsvenska
mellanhänder; särskilt Hamburg började tillvälla sig ett stort inflytande,
oeh vår transoceanska handel förmedlades alltmer av såväl tyska som danska
firmor och fartyg. Härvid inverkade bl. a. handelsflottans och den svenska
sjöfartens tröga utveckling. Ännu voro våra fraktfarare till stor del seglare,
som icke kunde upptaga tävlan med de i utlandet under den föregående
högkonjunkturen med målmedvetet förutseende byggda ångarna, i synnerhet
som denna byggnadsverksamhet irtvecklade sig till överproduktion, varav
återigen följde en synnerligen tryckt fraktmarknad. Åren före ocli vid
mitten av 1880-talet låg en betydande del av stadens handelsflotta upplagd.
I vår hamn kommo danska och tyska fartyg att spela en allt större roll,
delvis även undanträngande norska och engelska. Svårigheterna för Sverige
att följa med i den allmänna kapitalslukande moderniseringen inverkade
oförmånligt även på andra sätt. Det gällde kanske särskilt vår
järnhantering, där de nyare metoderna för järnets framställning gjorde det möjligt
för de järnmalms- och framför allt stenkolsrika konkurrenterna att
framställa metall av god kvalitet till priser, som voro åtskilligt lägre än det svenska
träkolstackjärnets. Det bör särskilt icke förbises, att U. S. A. i allt högre
grad bortföll som köpare av det svenska järnet. En annan viktig olägenhet
för den svenska exporten, verksam såväl på järnhanteringens som andra
områden, var den inbrytande protektionistiska strömningen ute i världen.
Den näringsgren, som framför andra led av produktionens utveckling i
andra länder, var dock som sagt jordbruket, något som yttrade sig för
exporten särskilt därigenom, att vår havre fick allvarliga medtävlare, bl. a. majs.
Tavlan hade emellertid också sin ljusare sida. Vår skogshantering och
träexport drabbades mindre av krisen. För Göteborgs del är särskilt att
påpeka, att hyvlerierna och snickerifabrikerna gjorde hanteringen mera
inkomstbringande, men å andra sidan hade redan tyngdpunkten för Sveiiges
träindustri flyttats till Norrland, där visserligen också göteborgskt kapital
insattes med rik vinst (ex. Kramfors, Svartvik, Tångrör). Nu började också
rikare frukter av trämasseindustrien att visa sig. Och som en värdefull
hjälp i betrycket kom plötsligt sillfisket fr. o. m. 1878; om det också icke
var så rikt och jämnt flödande, gav det bl. a. sysselsättning åt en del ton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
