Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarrörelsen i Göteborg. Av EMIL ROSÉN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarpressen
Pressfrågan började tidigt sysselsätta pioniererna för den spirande
arbetarrörelsen i Göteborg. De i staden utkommande tidningarne ställde sig i
allra bästa fall reserverade gentemot arbetarnes organisationssträvanden, i
varje fall på det politiska området — fackföreningarna kunde emellanåt
glädja sig åt en sympatisk hållning från vissa tidningars sida — men oftast
togs parti mot dem. Under en diskussion i Arbetarklubben fick »Gamla
Förposten» betyg på att vara »ett bland de gemenaste smutsblad som finnes i
Göteborg, emedan den både på ena och andra sättet hånar arbetaren ». Man
läste och understödde Aug. Palms i Malmö utkommande »Bblkviljan», man
tog hem Hj. Brantings »Tiden» och sedermera »Social-Demokraten» för
spridning, och man prenumererade för Arbetarklubbens eller
Socialdemokratiska föreningens räkning på danska och tyska socialistiska tidningar.
Men givetvis kunde intet av detta fjdla behovet av en tidning, som förde
den nya rörelsens talan speciellt för Göteborgs vidkommande.
Under en stuveriarbetarstrejk 1885 togs arbetarnes parti av »Göteborgs
Nyheter», men det skedde under redaktörens frånvaro, och när han kom
hem tog han tillbaka allt vad som skrivits. Tidningen upphörde kort
därefter, och skribenten, den ovannämnde, senare inom rörelsen mj-cket
framträdande tidningsmannen Pehr Eriksson, blev utan anställning.
Tillsammans med en studerande Th. Rabenius grundade Eriksson därefter tidningen
»Göteborg», vilken antogs som organ för fackföreningarne. Men det blev
dåligt med ekonomin, och arbetarne funno tidningens hållning vacklande
— det var Rabenius som var redaktör — och så tog Eriksson sin mats ur
skolan. I augusti 1887 var han emellertid färdig att ånyo starta en
arbetartidning, denna gång tillsammans med korgmakaren John Kjellman,
en man, som tog en mycket verksam del i de första årens arbetarrörelse i
Göteborg. Tidningen, vars namn blev Folkets Röst, var närmast tänkt som
organ för fackföreningarne men erkändes sedermera även som organ för
socialdemokratin. Förberedelserna för företaget voro de enklast tänkbara,
och Pehr Eriksson, som blev tidningens redaktör, berättar i en
självbiografi att utgivningen började med hjälp av pengar, skaffade hos
pantlånaren. Efter någon tid bildades en tidningsförening, som övertog
utgivandet, och Socialdemokratiska föreningen, som i början ställde sig rätt
reserverad mot Folkets Röst, beslöt i september 1888 att erkänna tidningen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
