Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådets ledamöter herska split och oenighet[1]. Under
sådana förhållanden fördrages sällan länge någon
envåldsmagt. År 1639 inlägger stadens ”gemena” borgerskap
hos regeringens förordnade kommissarier, riksmarsken och
rikskansleren, vissa klagopunkter, deruti de bland annat
begära, att dem måtte efterlåtas, ”när riksdagar skola
hållas, att forsända en eller två af deras medel jemte
magistraten opp till riksdagarne”; och då man erinrar sig, att
det i all synnerhet var genom enskilde, vid riksdagarne
framlagde besvär, som de tvenne lägre stånden buro fram,
hvad dem låg på hjertat, visar nyssnämda begäran, att
bland borgerskapet i Göteborg redan nu förefans det
missnöje med och den misstro till stadens ”förnäme”
styresmän, som särdeles under det följande seklet så starkt
skulle göra sig gällande. Deras omförmälda begäran blef
väl afslagen, ”emedan”, lydde svaret, ”såsom det står uti
magistratens disposition att välja och förordna till
Herredags män sådana som förstånd hafva med Riksens Ständer
öfver dess vårdande ärender att deliberera och sluta och
veta hvad de på riksdagar sollicitera skola, utan anseende
antingen de äro in- eller utom Rådet, så står detta, när
tiden så fordrar, hos magistraten att söka”[2]; men att de
likväl visste förskaffa sig en mera erkänd ställning än
privilegierna tillernat dem, framgår deraf, att de inom
något antal år visa sig vara i besittning af de
”Borgerskapets äldste”, om hvilka vi ofvan nämt. När detta först
inträffat, är oss icke kunnigt; men i ”Götheborgs
Stads-Rådhs Resolutionsbok” 1670, den äldsta ännu qvarvarande
från stadens första sekel, förekomma de såsom en redan
vanlig institution.
I allmänhet tyckes dock densamma ännu hafva
utöfvat blott ringa inflytande. Borgarne sjelfva hafva, efter
allt att döma, varit föga bemedlade och haft nog med
att sträfva för sin utkomst. Af deras 24 äldste infinna
sig, då de kallats att sammanträda, vanligen blott ett fåtal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
