Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saken finge på något sätt nedtystas, ty, sade han, ”blifver
en undersökning deröfver anstäld, förorsakar sådant en
skräck hos andra, så att de taga sig till vara för dylika
försök; men tystas det ned, så sättes riket dermedelst i
äfventyr och Ryssland torde fatta ombrage att valet ej
vore pålitligt, hvarigenom fredsverkets bringande till
fullbordan kunde hindras. Och huru skulle det också anses i
Hans Kongl. Höghets tycke, om detta slaget ej blefve med
behörig näpst ansedt?” Plomgren, Lange och rådmannen
Jacob Johan Tesche från Fredrikshamn yttrade sig jemväl
för sakens upptagande; och sedan borgmästaren Hagert
erinrat, att många fullmägtige i ståndet förklarat sina i
successionssaken yttrade meningar vara ”enliga med deras
kommittenters vilja”, androg rådmannen Anders Amelberg
från Åmål, att de förre haft rätt att välja en konung, då
deremot borgerskapet i Göteborg icke haft med den saken
att skaffa; att det än mindre anstått nämde borgerskap
”att på något sätt taxera riksens ständers göromål och
söka ifrån dem härleda sourcen till den i landet uppkomna
oreda”; samt att icke på sakens behandling i ståndet borde
inverka, att konungens befallningshafvande i orten fått
del af tilldragelsen, enär öfverståthållaren var tillstädes å
rådhuset i Stockholm, då dess borgerskap tilltalade sina
fullmägtige för deras åtgörande i successionssaken, utan
att dock ståndet deraf låtit förhindra sig att upptaga saken.
Sedan Alègre, Gran, Pulchau och Per Jönsson, redan
öfvertygade om frågans slutliga utgång, förklarat sig vilja
resa hem, och Gran för sin del meddelat, det han tänkte
”offentligen omtala hvad som passerat i ståndet”, begärdes
proposition, dervid Schening ansåg omröstningen böra
gälla, huruvida ståndet ville ”antaga sig” det af Coopman
uppgifna målet eller icke, men Plomgren yrkade att
propositionen borde ”formeras efter den förda diskursen” och
således röra, huruvida icke saken borde remitteras till
ståndets deputerade.
Cervin bestred Plomgrens påstående. Dermed vore
ju hufvudfrågan redan afgjord, sade han. Den ene efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
