Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter och Biskopar - 15. D. Georg Wallin, d. y. - 16. D. Erik Lamberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästmöten: 47, 49, då fritt val lemnades præses
mellan egen afhandling och en artikel i Benzelii
Repetitio; 51, 53, 54, 57 och 60; sistn. hölls under
biskopsledigheten i Junii.
Dog 16/5 1760. Bp. Hallenius höll likpr. deri Gb.
kallas en “blysande zir och en lysande prydnad.“ I.
Rosén utfärdade dervid ett latinskt program, deri med
synnerliga loford W:s orthodoxa nit mot
Brödraförsamlingen omröres och Zinzendorff utmålas såsom
apokalypsens 666. Äfven hofsecret:n Valtinson, såsom “biskopens
nära anförvandt,“ ihågkom honom med versar vid hans
graf. — Om W. och en hans “notarie Hedström“
förekomma 2:ne anekdoter i (Crusenstolpes) Anekd. 1851
s. 77, 78.
Var g. m. 1. Elis. Palmroth, professorsdotter från
Ups. En son (ofvan nämnd) och tre döttrar, af hvilka
Elis. blef g. m. bp. Kamecker, Hedvig m. Landsh.
Carlsköld. — 2. Marg. Schröder, d. af Lektor G. S. Barn:
Fredr. Ulrik och Martin Georg (adl. 55) Wallenstråle,
den förre Canc.-Råd, den senare slutl. bp i Calmar:
genom modren beslägtade m. Superint. Brunnius, hvars
brorsonsdotter hon var.
16. D. Erik Lamberg, son af Lector P. L., föddes
i Gb. 1719. St. i Ups. 39. Pr.-vigd 47 och e. o. hofpr.
49. Utrikes 53 fj. För en oration i Leyden i anl. af
Sophia Albertinas födelse förvärfvade han sig en
guldmedalj af Academien ib. Th Doctor i Helmstädt 55, och
s. å. ord. hofpr.
Med 1:sta rummet å förslaget 1760, utn. till biskop
och tillträdde 62. Det vigtigaste, som under hans
episcopat är att förtälja, är utan tvifvel den Svedenborgska
religionsstriden (från 69), i hvilken han intog först en
förmedlande, sedan en officielt deciderad ställning. I
senare stadiet behandlade han de anklagade lektorerna
(Rosén och Beyer) föga annorlunda än som omogna
skolepiltar. Härom se dels deras biogr. dels en art. i Sv.
Kyrkotidning (186...), äfvensom art. O. Ekebom. Mot
herrnhutismen var han fogligare, än företrädaren. Berömde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
