Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter och Biskopar - 17. D:r Johan Wingård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Freese m. fl. som mäst bidragit til räddningen, och 20
(säger tjugo) Rdr tagas af Cons. Cassan (alltid fattig) at
utdelas. En dräng fick särskildt 1 Rdr. Snusmalaren
Skogström en särskild tacksägelse, enär han ock låtit
laga taket suo sumptu. De 20 Rdr:na återsändes och
blefvo, på de Freeses förslag, gifna åt Varfsförsaml:ns
fattighus. — I eldsvådan 04 förlorade Wingård hela sitt
bibliothek m. m. Föreslog åt en jernbärare, som hulpit
til vid gymn.-husets räddning, gåfvan af “en silfversked
med tjenlig påskrift“ af gymn.-medlen. Tio lärare hade
då blifvit husville. Till gymn. Bibl. hade W:s son löjtn.
Johan 1801 skänkt ett herbarium af 2,000 växter, desto
dyrbarare, som C. v. Linné med egen hand tecknat
namnen på de flesta växterna.
W. var en i allo human och fin hofman (Ekebom
brukade säga om hans hus, att det “luktar hof,“)
förekommande mot alla, fattiga och rika. Också påtänktes
han af Hofvet med alla de utmärkelser som gärna då
voro möjliga. Som Commendör af N. O. 1787 tog han
det för hans dubbla ställning som bp och domprost
betecknande valspråket: omnibus non placere. Då han blef
led. af “Carl XIII:s Orden, lyckönskade honom Cons. i
de mest svassande ordalag til denna nåd. Likaså
sparades ej vackra lyckönskningsfraser, då sonen blef titul.
“professor.“ Sitt förekommande sätt visade han ock deri
att då A. Wetterberg nedlade prostämbetet 1802 i
domprosteriet, “behagade Bpn yttra, at han ville sjelf
Contractsprostsyslan tills vidare förestå.“
Bland de lärda bpr, som Gb. haft så många, kan
W. näppeligen sägas hafva intagit ett rum. De “lärda
sällskaper,“ af hvilka han var ledamot, bevisa ingen ting.
Deremot ett desto större rum bland vältalare. Blef ock
Octodecimvir, 86. Sjelfva anletet var vältaligt. Såsom
begåfvad predikant berömd. Thorild, den stränge
kritkern, skref til A. Hylander, at han var hänförd af Gbgs
nye biskop (Sv. Sk. L. 1:389). En Tidningsinsändare (1796),
som förargade sig öfver “håfklockan“ under prädikan,
önskade at “Håfven aldrig måtte kringsändas, åtminstone
när bp W. prädikar“; ty heldre hade Ins. “med en mot
hela insamlingssumman svarande köpt sammanhanget af
de perioder uti en utvald prädikan, som Håfklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
