Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter och Biskopar - 18. Dr. Carl Fredrik af Wingård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller aldrig läkas de sår, hvarmed ofridens ande slagit
sv. kyrkan och staten vid detta möte... Högst
beklagansvärd är vår gamle konung, som efter en lång följd
af år nu röner otack. Hans klagan, äfven och med skäl
öfver Presterskapet bragte mig till tårar, då jag
häromnatten tillbragte flera timmar i förtroligt samtal med
honom, hvarvid slutligen hans Maka och Son voro
närvarande. O! dessa ofridens Män, som vålla så mycken
lidelse i sin vilda framfart. Quos ego, — sed præstat motos
compescere fluctus.“
Men detta compescere hade sig icke så lätt. A:o
41 skrifver han: “Då man som bäst trodde sig hafva
tillvägabragt en liten reaction, kom Minister Cassans
deficit och gjorde ondt. I detta otyg hafva både döde och
lefvande del, och det värsta är, att man icke kan öppet
förklara förhållandet. Så mycket mera bearbetas detta
fält af de stygga Tidningarne, hvilka gerna göra scandal.
Konungen och kronprinsen göra stora penningförluster,
om icke denna skuld betalas, hvartill dock föga
benägenhet synes... “Så ledsam riksdag har jag aldrig
bevistat. Liberalismens tilltag blifva städse djerfvare, och
det beklagligaste är, att der motståndet borde vara
kraftigast, såsom högst, brister det kraft och öppen handling...
Pr.-ståndet har till det mästa skickat sig väl, emedan
flertalet är conservativt. Dock äro ofta påkänningarna
starka och brytningarne farliga. En ständig vaksamhet
erfordras således och handen hos ledarne får icke vackla,
ehuru olägligt tvånget synes för några och illa utskrikes
af Tidningarne. Menniskogunsten får uppoffras för
pligttroheten.“ År 41 skref han: Jag hoppas, att Pr.st:t icke
går för långt i eftergift rörande sin representation.
Sjelfskrifvenhetens uppoffring var icke mitt verk, utan ett
förhastande af någon fiffigare än jag.“ Och 47: “Om
ferre Prester komma i Representationen eller icke, är ej
hufvudsakligast, om icke kyrkan genom minskningen kom
att lida, och samhället derigenom saknade erfarne och
sansade Representanter“; hvarjämte det heter:
“Utsigterna för kyrka och samhälle äro ock mörka och
fördystra sinnet. Det kan icke gå det folk väl, som, utan
nödtvång af fiende eller revolution, blott af dåraktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
