Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pastores vid Tyska församlingen eller Christinæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
z NICHENCK. 113
ledning deraf, Triumphirendes Schwedisches Lutherthum:
«“daraus man wird sehen die Schande des Pabstthums.“
Men ej blott deremot var han nitälskande; framför allt
var han, en annan Rango, en af samtidens ifrigaste
pietistfiender, bevisande det med tal och skrift. Bland
annat i ett bref til Lunds domcapitel 21 om en i Gbg
tryckt skrift med titeln “Eldsbref,“ hvars författare och
en del andra han kallar “pietistiska creatur.“ Var den,
som angaf Sev. Ring för prädikan om våra kyrkor. Emot
honom och hans orthodoxism förgrep sig en mag. Sven
Frigelius i en libell, 33. Tio år senare förmente han en
af Nissen hitkallad mag. Sonnenschmidt at profprädika
derför at han “varit en tid i Halle“ (A. H. Franke’s stad),
hvilket enligt Carl XII:s symbolik var inemot detsamma
som ett kätteri.
Höll en Oration til minne af Augsburg.
Bekännelsen, 1730: “de pio et justo religionis zelo Suecorum.“
Fick på prästmötet s. å. updrag at författa meditationes
öfver Böndagstexterna med önskan at “få ut dem i tid.“
Utg. en likpräd. öfver Dor. Kranzen, f. von Ackern, 1717,
åtföljd af J. Borritz’ sv. versar och af C. F. Brandes’
“Der evig grünende Siegeskrantz (enl. Rom. 8. 28).
Vidare: Göttliches Friedensinstrument aus Rom. 14: 19
präd. 1720; Göttl. Reformations-Placat aus Col. 3: 15
präd. 1721; Aenliches Bild der Pietisten an dem
Pharisäer u. der wahren Christen an dem Zöllner, präd. 11.
S. post Trin. s. å.; Himmlisch gesinnter Seelen
Verlangen, Es. 12: 8 üb. Elis. Cortmeyen, 22; Präd. aus Eph.
5: 8 bey der Taufe v. Cesner, 26; “Das Bild eines in
Lehr u. Leben Redlichen Bischoffs,“ i alexandriner, vid
bp Poppelmans död.
Til biskop fick han 1731 flera röster, och 1744
erhöll han 1:sta rummet (härmed rättas upgiften ofvan
s. 80); det var således nära at Gb. fått en Tysk til
biskop, likasom det senare fick en Tysk til domprost. Hade
ett förträffligt myntcabinett, som efter hans död hembjöds
åt Museer i Sthm och Upsala (jämf. Sv. Jacobsson). Dog
aq2 1752. Enkan ombedes at hon ej må befatta sig med
kyrkosaker (successionen), “ty man vill gifva hänne 1,200
Rdr i ett för allt.“ En mag. Borgstedt beställes at “tjena
för altaret.“
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
