Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lectorer - A. Theol. Lectorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALM. 145
Art. J. Wingård. Biskop Wallqvist skrifver (Handb. ö.
Eccl. Befordr. s. 427): “för några år sedan utgaf och
försvarade hr prof. Malm på Gymn. i Gbg, bland flera
theser, äfven en om betänkligheten at välja frälsemän til
biskopar.“ Hade denna thes något syfte på
Wallenstråles utn. til bp i Calmar, hans, som kunde öppet i Cons.
Gothob. förklara at adelskap är en merit til prästerlig
befordran (opposita juxta se posita magis illucescunt),
eller ock på möjligheten af att Wingårds son kunde blifva
hvad han omsider blef? Malms vana vid sarcasmer gör
ett sådant syfte ej otroligt. :
Oaktadt deconfituren näst föregående år befordrade
Wingård honom 94 til tit. “Th, Professor,“ och då han
i detsamma sökte 1. Th. Lectoratet intygades hans
“grundeliga theologiska lärdom och mångåriga förtjenster.“
Efter den tiden tycktes hans opposition mot bp. Wingård
uphört, åtm. förlorat sin uddhvasshet. År 1800 fick han,
nu enhälligt deraf ansedd förtjent, den saknade “hatten.,,
S. å. ingaf han en anklagelseskrift mot en länsm. Ch. en
så utomordentligt ogudaktig person, at anklagelseskriften
mot honom verkligen bevisade mod. 1799 var han
Revisor öfver Riksg. Contor. räk. och 1801 utsågs han til
Bancorevisor, men blef så plötsligt sjuk, at han måste
afsäga sig och en annan väljas. Dog snart derpå.
Sjelfva hans dödliga afgång är förknippad med
minnet af en episod ur hans lif, den vi ej tveka anföra, då
den ej behöfver anses förnärmande, åtm. ej endast för
hans minne. Den bevisar blott hans stränghet. Ett ej
ringa antal (oss är förtäljdt ett helt dussin) gymnasister,
som ämnat blifva präster, beslöto att ej blifva det så
länge M. lefde, så at de flydde åt olika håll och man ej
visste hvart de tagit vägen. Endast en af desse, Sævrin,
vågade sig i pr-examen medan M. lefde (1800). Men
denne var ock ett brushufvud. När examen länge och
väl egt rum, ytrade M. utmattad: “nu är Kl. 12.“ S.
svarar: “nej, ännu ej; håll på så länge;“ hvaraf M. så
vredgades, at ett sjukdomsanfall deraf blef följden. Elfter
M:ms död kommo de öfriga fram, som begärde sacros
ordines, hvadan ovanligt stor ordination.
Har utg. Tal i anl. af Tacksäg. öfver Segren vid
Walkiala h. i Lundby och Tufve Pingstd. 90, tr. i Stifts-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
