Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lectorer - A. Theol. Lectorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOKMAN. 151
ringa blef den hos en del gymn.ungdom, som icke förstod
at upfatta välmeningen. Mot slutet hängaf han sig ock
åt en relligiös rigorism, som i sjelfva prädikoförhören gaf
sig luft i ett hardtnär förkättrande klander öfver en del
eljest högt aktade prädikanter. Sjelfva dompr. Hummels
minne kom genom ett föredrag, B. hade att i Vet. och
Vit.-Samhället hålla efter H:s frånfälle, at i någon mån
förnärmas, hvilket väckte mångas ovilja. AÅt det skett
utan något talarens syfte at såra, är desto vissare, som
han varit en af den utmärkte prädikantens flitigaste
åhörare, och i sjelfva kyrkan under åhörandet afskrifvit långa
stycken af det hörda. Detta gjorde han ock med
åtskilliga andra prädikanters föredrag, äfven deras, som varit
hans lärjungar, och han hade hela massor af sådana med
egen hand in i sena ålderdomen gjorda prädikoexcerpter.
Bp W. prisar särskildt ett af honom i Bib.-Sällskapet
hållet Tal (33): “Det var ett det fromma hjertats
uplåtande af sin skattkammare, der mången ädel sten
framlades och originelt visades.“
Utg. nästan aldrig något arbete utom
profafhandlingarne. En öfvers. af Bogatzky skattkammar tr. anon.
i Uddev. Några smärre upsatser, såsom i Stiftstidn. 40 och
47 rörande missionssaken, den han tog i försvar. I denna,
som i en del andra frågor, der han stadgat sin
öfvertygelse, var han seg at fasthålla sitt andra valspråk,
huru eftergifven och undfallande han eljest, ofta intill
skenbar osjelfständighet, var för andras meningar,
särdeles deras, hvilka han ansåg på något sätt stå öfver
honom. Höll ock troget och träget i med sitt lärarekall
så länge förmågan gaf någon möjlighet dertil, så ock med
nattvardsungdomens undervisning in Gymnasio, äfven
sedan han för ålderdomssvaghet fått vederbörliga vinkar at
lemna rum åt yngre krafter. Bland de många äldfe och
yngre vänner han egde, var S. Kamp den, med hvilken
han underhöll nästan veckelig brefväxling. Egde, liksom
brodren i Torup, en behaglig sångröst. Ansågs jämväl
vara ej utan poetiska anlag och skref åtskilliga
tilfällighetsvers. Bp af W. hördes i ett skoltal nämna honom
“det blyga snillet,“ och skref om hans afskedssvar i
Bibelsälskapet til Bruhn (37), at det var “ömsom sinrikt,
ömsom hjertligt med sin egna framställningsgåfva, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
