Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Register, med tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 2
c
utvidgad, att jag längesedan glömt de sår jag fick vid ett småkrig i
min landsort. Och 21 till dens. “Min erfarenhet är att ansökande ofta
icke äro sanningssökande.“ I ett bref til samme K. är han särdeles
passionerad mot Joh. Torbjörnsson, presten och “Lic.“, och skrifver om
honom ytterst nedsättande. I ett 27 skrifver han: “Mitt fel är att vara
häftig och förgå mig, men ett sådant lynne är icke dubbelt och falskt.
Från det du i Ziebets tid räddade mig från prostitution intill den dag
i dag är har du alltid visat mig tjenster .... Student mer är biskop,
harmas jag öfver afunden, förtalet, ränkorne. Men jag har ej blott
enskilta önskningar, för kyrkans skull gläder det mig at föredraganden är
i Trosläran orthodox och i religionskänsla varm ... Jag är nu trött...
hållit en mängd Tal t. o. m. en gång, kanske oftare, talat i vädret
under bar himmel på en ny kyrkogård“ ... Äter om J. T. “Brodren
(Lars) den störste skojare af mina skollärare (således någon mer?) har
tagit sig före att på domkyrkodörren upslå ett publicandum med
insinuationer emot mig ... Maken til Broken (til J. T.), Publicisternas
Pajazzo, Lars Torbj. ämnar jag afsätta. Du ser således, at om
kastoskofvelen får så gå en tid, skall åtm. i mitt hörn bli rent hus . . .
Skärkind är nu uppe och jag har hjertklappning intill dess jag vet Broman
vara utnämnd. Aldrig har jag så intresserat mig för en utnämning och
aldrig för någon annan gjort så mycket. (Jfr om N. Beckman, ofvan
— 1825 (til dens.): “Örby pastorat, Läseriets vagga. Några fromma
menniskor voro redan i min barndom kallade Läsare, emedan de ibland
ett lättsinnigt folk icke deltogo i Lekstugans och krogens bullrande
nöjen på Helgdagen, utan sysselsatte sig med stilla andaktsöfningar och
förnämligast läsning af Biblen, Luthers och Norborgs postillor, o. s. v.
Egentlig Separatism blef det först genom prestmannen Movoof, hvilken
efter en liderlig och äfventyrlig lefnad upträdde såsom en från Saulus
omvänd Paulus och predikade väldeligen om sig sjelf och mot andra
prester — häraf hopens söndring från egna lärare och dess
utvandringar til Demagogen. Hoof är nu gammal, lat, lifrädd och försedd på
ordentlig väg med sina behof. Han har icke numera Conventiklar hos
sig och besökes mindre i sin sporadiska andeliga läkarepraktik, sedan
han utgifvit en tråkig Predikosamling såsom Symbolisk Bok. Läseriet
gjorde redan i sin svärmande ifver den nytta, at vilda nöjen uphörde,
åtminstone inskränktes, ... och jag skulle vara fullkomligt nöjd med
följderna, om icke Läsare gemenligen hade en utomordentlig förkärlek
för unga prester, hvilka naturligtvis icke äro de tillförlitligaste
Lärofädren. Af Läsarne kallade de liflige (unga ifrare).“ Lika skarpf ytrar
han sig om Ingman och J. Torbj. — År 1831 (til P. A. Wallmarl)
om Commercer. Wijk: “Det är en duglig karl som gjort sig sjelf och
det med besked.“ Vidare: “Min bror (Johan) är hvad man icke skulle
tro, blygsam, och af vår Far hafve vi i arf rädslan för at trycka hvad
vi skrifva.“ — Sänder nu en predikan. “Den är ett försök at föra
kyrkohistorien på predikstolen, der den väl någon gång kunde få
alternera med Dogmatiken.“ Tigger i samma bref för nödlidande i
Hallandspastoratet, “pauperis pecoris pastor, pauperior ipse.“
Till Franzén 34: Biskoparnes ostadighet vid denna riksdag
påskyndar förmodan om deras umbärlighet. Många biskopar rest hem. Jag
är nu alldeles ensam. Ländstolarne stå tomma och synas förebåda sitt
undanskaffande. Vore det nyttigt för sv. kyrkan? Kom än en Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
