Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Fagered, Källsjö, Ullared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Fagered.
af dess (svärfadrens) höga ålder och dess broders framl.
Hofcancelleren v. Dalins förtjenster“. Fullmakt 1790,
“Prost“ 1803. Egde gården Espenäs. Prosten Berg
“med sin ofantliga corpus och goda själ“, skrifver
A. Wallmark (1812). Död 1820.
Son: O. S. Berg, som 1820 fick elfva improbatur i prestex.
och råd at välja annat vitæ genus. Tentare licet.
Carl Fredrik Fast, född i Gbg 1771; fadren:
Juvelerare. Stud. i Lund 1789; prestv. 1796. Skollärare på
L. Edet 1813. Fick sällan röster där han profvade, som
skedde ofta, men kallades 1819 til 4. profpr. i Winberg,
hvilket Cons:m afslog. P. l. 1821. Dog 1847.
Disputerade 1789 (under Sommelius) och dedicerade til
modren Anna Chr. Fast och grosshandlaren Ringius och dess fru.
Han var en samvetsöm man. Men predikade för länge, ofta 2 àå 3
timmar. En gång, då han under predikan såg en hop gå utanför
kyrkan i Fagered, bad han, uptänd af nit, klockaren gå ut och
mana in dem. Klockaren gick, men kom ej igen. Bad en annan
gå efter klockaren, men den kom ej heller tilbaka. Då gick han
sjelft. Under tiden gick allt folket ut; hvadan han ej kunde
fortsätta och afsluta gudstjensten. Dagen därpå kallade han sin fromme
Comm. T. til sig och utgjöt sitt bekymmer at blifva anklagad.
T. tröstade honom. I sin senare ålder led han af en svår
hudsjukdam, gret ofta som ett barn och ett af våra mäst rörande
minnen är den hjertliga ton, hvarmed han uttryckte sin längtan
at i Christo få snart skiljas hädan, — Gift med Sara Chr.
Malmstedt, guldsmedsdotter från Göteborg. Söner: J. F. se Landvetter;
Josef, missionär, mördad i China 1849, en verklig missionär.
Lars Andersson, född i Solberga 1792, bondson.
Stud. i Lund 1816; prestv. 1818. Tjenstgjorde i Myckleby
en längre tid, o. 1836. Past. ex. 1840 för smärre gäll.
P. l. 1848. Dog 1864.
Han var en lång, mörk man, och gick och gällde under
namnet ”svarte A.”. Stundom mörk ock i sitt predikosätt; därhos
utomordentligen närsynt. Han ansågs, fordom åtminstone, enligt
hvad han sjelf för oss mer än en gång förtäljde, kunna vaticinera,
hvilket han icke vidare vidkändes, än i afseende på meteorologiska
iakttagelser. Mentes ock hafva närmare kännedom om Frimurarnes
hemligheter, hvilket en gång, på Ucklums skogsväg (in på natten)
kostade honom en strid, då han öfverfölls af några de där hotade
honom til lifvet, därest han ej förbunde sig at intet uptäcka.
Refero ab ipso relata. Han var i det hela en godmodig man, men
kunde upbrusa. Vredgad öfver ett liktals förnyande af B. A. T.
efter at A. sjelf hållit ett öfver samme person, skref han til T.
skarpt med förbud härefter at i detta pastorats kyrkor hålla sådana
tal: ”Inga likpredikningar mer och inga personalier. . . . Sat
intelligenti” (d. 1,// 1857), ett förbud som naturligtvis ej påaktades. —
Var gift, efter ankomsten hit, med Sus. Alb. Malmgren, som
öfverlefde. Året före sitt sista hade han gul- och lefversot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
