Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Getinge och Refvinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 329
landesot. ”Kunde för sjuklighet aldrig förrätta sitt ämbete” här.
Redan 1768 skrifves om hans tiltagande yra; ursinnig hotar han
alla närvarande, som därför måste hålla sig undan.
M. Johannes Aurelius, f. i Istorp d. / 1732, son
af pastor ibm. I Upsala 1751. Mag. i Greifswald 1756.
Prestv. 1762. Atta år hos sin äldre broder P. A. i
Grimeton. P. l. 1770. Prestmötsorator 1774. “Prost“ 1781;
Contr. prost 1786 (vice 1784). Riksdagsman s. å.
Ledamot i Ecclesiastikcomitén 1793, Bancorevisor 1794. Utn.
til Præses synod. 1795. “Th. Dr.“ 1800. Utgifna
skrifter, se infra. Var 1801 af slag förlamad och dog på
Refvinge predikstol d. 39/ 1802. Ar minnestecknad af
Wieselgren i Biogr. Lex. N. F. och i Sv. Sköna Liit.
IV, 436. Var “ett mönster för alla församlingar“,
enligt Stein.
Hade hit 19 röster, då nådårspresten Ljungqvist fick 37. Såsom
riksdagsman var han en af de bättre och frimodigare at uttala
sanningens språk. Han antydde, hvad hela verlden visste, at
pastorater köptes. Ytrade: ”Penningar upväga dygd och förtjenst. Så
upkomma oförfarne legoherdar, de där föda sig sjelfva, då de skulle
föda hjorden. Ljumhet och kallsinnighet vid den offentliga
gudstjensten och alla gudaktighetsöfningar; förakt och vanvördning ...
för sjelfva religionen, så Guds ord som sacramentet, okunnighet
och barbari, brytande sig in, öfvertäcka hela landet med ohyggligt
mörker, indifferentismus och allehanda vilfarelser, hvarpå följa
gudlöshet, hednisk vällust och brutalitet . . . laster och styggelser”.
Han fann, at crimen perjurii begås när från lärostolen paradoxa
och egna dikter spridas. (Utförligare i Sv. Sk. Lit. a. st.). Icke
underligt, at han ej blef riksdagsman mer än den gången.
Bivistade jubelfesten 1793. Sin synodaldisputation lär han redan haft
färdig, då han afsade sig för sjukdom, och förbigicks därför —
mirabile dictu — 1799 af A. Wetterberg, då omröstning gjordes til
”Th. Dr”, oaktadt W. röstat på honom förra gången. Öm någon
utom facultetsordning förtjent denna titel, så var det visserligen
han. Ty han hade constaterat theologisk lärdom genom sitt redan
1768 i Gbg utgifna arbete Monotessaron eller sammandrag af
evangeliska Historien, och Tankar om Jerusalems tempel, tr. ibm 1792.
Ett annat stilprof ses Gbgs Alleh. i en Tacksägelse hållen inför
Häradets prester med anledning af prinsens födelse 1778, hvilken
börjar: ”Vältalighet, m. herrar, hafver aldeles icke fallit på min lott”.
På dörren til sin studerkammar hade han antecknat: Fac ea, quæ
moriens facta velis. Uppå Gud hoppas jag och fruktar mig intet,
hvad kunna menniskor göra mig? — Var gift m. 1. Elisab.
Linderoth († 1791): 9 barn, af hvilka 4 öfverlľefde honom. 2. Anna
Helena f. Hagbom, enka efter kyrkoherden Sandmark i Rångedala;
med henne inga egna barn. Höon blef åter enka, och hade en
fordran i Aurelii sterbhus af 4,000 Rdr. Dottren Cath. g. m. Roselius,
i Slöinge; sönerna: Peter, p. i Tranemo; Sren Landssecreterare i
Mariestad; och Johan bat. prest (se vid Elfsborgs reg:te) för öfrigt
fadrens adjunct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
