Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Götheborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regimentspastorer. 367
roten af en compagnichef, och då denne vitnade om sanningen,
måste de tyste hundarne presterne tiga; . . . at om ärkebiskopen
stode vid himmelens dörr, skulle visst icke Grimbeck eller andre
fattige, såsom handtlangare, soldater m. fl. slippa in; at hvarken
han, Grimbeck, eller domprosten vore rätta prester”, o. s. v. Han
erkände inför Consist:m, at han möjligen sagt så, emedan ju den,
som vid Frälsarens korsfästelse ”ommenderat spetsgården”, varit
at anse såsom compagnichef. Vidare angafs, at presterna utan
tvifvel gjort sig en galla-afton, då etc.; at han anfört sagan om
bondens samtal med den ogudaktige presten; at Capitain, fändrik
och underofficerare ofta fått trösta stackars soldater cch
handtlangare på sotesängen, då presten tyckt det fallit honom obeqvämt
och gatan för lång at besöka uslingen. (Märkligt är, at ofta nog
just de förfallnaste prester varit som mäst bcnägne at hugga på
andra ämbetsbröder). Grimbeck medgaf, at han väl i
Catechismiförhör sagt så, men ej på predikstolen. Då han tilfrågades, om
han sagt, ”förlåten, mine herrar, at jag brukar edra charactärer,
men” etc. svarar han, at han ej så sagt, men at han gjort herrar
officerare en höflig påminnelse för det de så sällan komma i kyrkan.
I en annan predikan hade han haft än betänkligare, jämväl i
protocollet uptecknade, ytranden. Han mottog förmaningen ”med
vördnad och tacksägelse, hvartil han blifvit dömd, men frågade sedan,
huru han skulle ställa sig, i fall förmännen i krigsstaten skulle
ålägga honom någon olaglig ämbetsförrättning”. DC:t svarade sig
öfvertygadt, at de ej skulle göra sig skyldiga därtil, etc. Det ena
med det andra gifver stöd åt hans upgift tilförene, at han blifvit
”hufvudsvag til följd af executionslidande”, eller fastmer af den
orsak Gothenius antydt. At han dock haft hbättre sidor, torde få
slutas af G. Kjerrulfs (se Spekeröd) ytrande i afskedspredikan
1771, då han vänder sig ”ytterst til denna församlings värde herde
herr Anton Grimbeck: Förlåt mig, at jag följer denna ordning; ty
jag vet at tu intet äst, tu bör intet vara rangsjuk. . . . Vi hafva
ju intet sökt att förbittra. utan at förbättra hvarannan. . . . Ja,
tack ändteligen för ditt ljufva och kiära umgänge”. — Gr. utgaf
1768 ett Tal vid fröken Hestesko’s graf. — Var gift m. Brita Elis.
Mejer, § 1791 (hon hade en systerson Rundberg). Barn: Carl
Vincent, som var fourir, ännu omyndig 1774; Niclas Edvard. . ..
Silvander: 1780 — (Istorp). — H. C. Hummel: 1793 —
(Krokstad). — J. Mellander . . . pastor för artillerireg:tet
1794—1801; under hvilken tid garnisons etc. församlingen
förestods af Hummel; se past. i Bollebygd.
Jonas Larsson Norlander, WG. född i Undenäs
1754, nattväktareson. I Upsala 1778. Prestv. 1787 til
husprest hos Wincklerfelt, som dock hade en til,
hvaremot Malm opponerade sig. V. Rector i Tyska skolan
s. å. E. o. bat. och Aftonsångsprest här 1792. Bat.
och tillika Slottsprest i Elfsborg 1794. Reg:tspastor 1804.
Pastor i Stenstorp 1808, i Fröjered 1809. † 1816.
Nämnes å ena sidan ”en nitisk lärare”, å andra böjd för
herrnhutism, brukande utdela psalmversar åt sina ”anhängare”. En hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
