Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Hjertum och Westerlanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 Hjertum.
dröjt med sitt kallelsebref, hade recommenderat en annan (Seth?).
”Intet Bygdepastorat i Elfsyssel hade för detta varit regalt”, säger
episcopus; men generalguvernören Schönleben hade förklarat alla
i Bohus län, utom Morlanda, vara regale. Bonander fick kungens
fullmakt. Han hade nämligen predikat eller gjort bön på Bohus
(och skall varit en stor sångare) kungen så til nöjes, at H, Mijt
frågade efter om ej något gäll vore ledigt, då svaret blef Hjertum.
Consistorium föreslog mellertid för honom ett byte med Thorsby,
och den kungliga skrapa, Det fick därför, se sid. 23 och Thorsby
(Björn). D. 1693: ”efter begäran skall han vid instundande visi-.
tation impastoreras, allenast han är där tilstädes”. I sin ”Series
pastorum” skrifver han blott: ”d. 30 April more solito introductus”.
Men den blef annat än solitus. Presten på stället (enligt Cons.
protoc. —- egaren af Ström. enl. Holmberg — förmodligen båda i
complott) hade upviglat församlingen, när han fått höra ärendet.
Hon ville hafva Nic. Ramzium, som förestod. Sagda dag hade
prosten, Bagge, trots böndernas buller, trädt för altaret med ett
Tal öfver 2 Tim. 4, 5. och förmanat dem at annama en af H. Mjt
utsedd för sin rätte själaherde. Bagges utförliga berättelse ha vi
läsit i Riksarchivet (Presteståndets), däri han säger: ”At de åter
begynte sorla, strax messade eller sång (sic) jag Välsignelsen,
tänkande . . ej mer buller. . . Men Välsignelsens Amen var icke så
snart utsungen, at de ju anfangade deras förra visa: nej, nej, vi
ville icke hafva honom, vi ville icke . . vi vilje sjelfva välja”. . .
Så . . ”tog hela församlingen afträde ur kyrkan”. Detta skedde
mäst när Bonander skulle gå på predikstolen, och när han kom
up, förefann han blott en bonde, som antingen insomnat eller,
enligt Lysells upgift, gått ut med de andra men igenkommit at hemta
sin glömda hufvudbonad och sedan vid prestens ytrade fägnad at
åtminstone en åh. funnes qvar, som ”ville höra Guds ord och
omvända sig”, genmält: bia tils jag fått min lufva igen, jag skall icke
bli gammal här. Förut hade presten ”ej kunnat öpna sin mun,
utan stått helt tyst och häpen öfver församlingens stussighet”,
erinrar Ocdman. Bonanders bror, befallningsman, sökte förgäfves
styra menigheten. Slutet af ”visan” blef, at Carl XI lät ej mindre
än 80 bönder för omaket springa tredubbelt gatulopp på Bohus;
och vi ha sett på mer än ett ställe detta exempel åberopas såsom
afskräckande vid tilstymmelser til dylik sjelfrådighet vid prestval.
Ett godt förhållande skall sedan inträdt mellan Bonander och hans
åh. Hvad berättelserna om den fortfarande fiendtligheten mot
honom från Strömsherren vidkommer, som t. o. m. skall mer än en
gång stämplat efter hans lif, så känna vi ingen skriftlig urkund,
genom hvilken de styrkas.
S. å. höll Carlberg visitation, hvaröfver protocollet (i
pastorsarchivet, dock defect) är mestadels bokstafligen lika med hans
andra (t. ex. i Gällared) ända til ordandet om ”den korta vägen
som til helvetet länder”. Trolofvade manas at ej flytta tilsamman:
”ho som häremot bryter, skall med en nesslig sjömpt (sic) känd
varda”. Vigsel förrättes högst 5 veckor efter trolofning. ”Hvar
och en pastor bör jämpte Kyrkiebiblen hafva sin egen svenska
Bibel hema i huset”. Adelen förmanas i rätt tid gifva Pastori hans
”rättighet”. Barnaföderskor skola ej på ”4 à 5 dagar efter födslen
gå ut på åker eller äng”, för ehrbarhet skull. Skökor, som ännu
ej stått ut sitt straff, skola intet understå sig gå in i stolarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
