Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Hjertum och Westerlanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 Hjertum.
förebar. Då han en gång röjde mistag om ett grekiskt ord och
Wieselgren sporde: vet du ej det? svarade han på sitt vanligen
skämtsamma sätt: ”när du varit student så länge som jag, vet du
lagom”. Var god latinare, hade ledig talegåfva, utmärkt vacker
handstil och stor kroppsstyrka. Installerad, predikade han
”upbygligt och rörande” (notariens omdöme) om ”Lärare och åh. med
välsignelse i Guds helgedom”. Det torde förtjena at anmärkas, at
han den första ämbetstiden hade til klockare en A. Olsson, som
säkerligen var den ypperste sångare i länet. Såsom ovanlig
händelse har Delin antecknat: 1842, at efter 10 års skilsmessa och efter
förnyad lysning i Solberga en åbo omgiftes med sin fordna hustru;
och 1845, at 2 bröder och en cusin vigdes med 83:ne, som voro
systrar, på en gång, samt at vid tilfället lottade systrarne om en
fruntimmersbibel, och hon, som fick den, gaf de andra gåfvor af
motsvarande värde. Bland otaliga anekdoter och qavickhetsbevis,
dock ej alla af finkornigaste art, må anföras, at då ett intyg om
två (?) gamla mamseller at de ”fortfarande lefva” ej gjorde tilfyllest
för ett visst ämbete. som fordrade fullständigt at de voro ogifta,
svarade han: ”här i Hjertum äro alla mamseller ogifta”. Den tid,
han hade 4. F. Holmberg til adj.. var särdeles rik på
anekdothändelser. Hans intyg om honom 1848 til Consistorium torde hättre
än något annat tjena til stilprof: ”S. m. adj. Ax. E. H., som ...
biträdt, har träget och alltid i öfverensstämmelse med vår christna
läras dogmer användt sina lyckliga predikogåfvor och i öfrigt med
beredvillighet och nit fullgjort allt hvad af presterliga göromål
blifvit honom updraget. Han har dessutom under denna tid tagit
i fullt anspråk sin ovanliga och, om det är tillåtet at bedöma
arbeten, hvartil man icke kan frambringa något likadant, kritiskt
noggranna arbetsförmåga genom utgifvandet af Skandinaviens
Fällristningar efter egen forskning. . . I sällskapslifvet har han varit
lefnadsfrisk och glad, oftast lika bildande som bildad. Hvad hans
upförande i öfrigt angår, så har jag icke at bevitna annat, än hvad
som bör göra honom fördelaktigt anmäld, då han lär vara sinnad
at å annor ort söka sin framtida fortkomst”. Til Delins stora
förtjenst är märkt. at han var rädd om prestgårdsskogen. Grönbergska
donationen til fattiga barn i Westerlanda, ”äkta och oäkta”, (1834),
gick genom hans försummelse at bevaka förloradt, Han lofvade
högtidligt at godtgöra det. men arfvingarne aktade ej om ett blott
löfte, hvadan det ej blef fullgjordt. Lefde och dog ogift. Ett
monument öfver hans graf är beramadt af tilgifna vänner.
Per Olof Johan Simonsson, Scanus, född i
Fulltofta 1833, fahnjunkareson. Stud. i Lund 1852. Prestv:
1858. Predikant vid häktet i Kongsbacka 1859 och i
Warberg 1862, Pastor å Långholmen 1867, tjenstgörande
e. o. hofpredikant 1869. P. l. 1872. Sökte Ausås 1880.
Installationspredikan 2. e. Trin. (1873): Tvänne väsendtliga
kännetecken, genom hvilka andans gåfvor bevisa sig til gagns hos
dem som Christo tilhöra: 1. beslutet at följa Jesum bevisa de i
handling; 2. i sin verksamhet för Jesum Christum och hans sak
skilja de icke det christliga nitet och den sagtmodiga kärleken från
hvarandra. — Är gift m. M. C. Petersson (från Walda): 6 barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
