Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Hishult och Fagerhult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 Hishult.
Besvärar sig 1739 hos kungen för det han ej fått förslag til
något af de gäll, han sökt; hvilket anmärkes för slika klagomåls
sällspordhet den tiden. År 1750 yrkar lagman W. Stackelbergs
enka C. C. Ehrenmark på Sjöboholm eget grafchor med lås etc.
hvilket Bruhn vill förmena henne. Hon vädjar til biskop Wallin,
hvilken hon kallar ”farbror” och hans fru sin ”syster”, skrifvande
at hon anser sig närmare berättigad til grafchoret, än presterna,
som dock från uråldriga tider haft där sitt grafställe, de s. k.
”Prestegrafvarne”. Bruhn genmäler: ”Har hämnden öfver de döda prester
gått så vida, som ex Actis ses kan: hvad under då, at de lefvande,
som icke kunna behaga verlden, så väl hemligen som uppenbarligen
falskeligen anklagas och oroade blifva! Nu lärer tidsens dotter,
sanningen, på hvad fot hon (frun) grundat sitt klagomål”. År 1755
klaga Fagerhultsboarne, at de hade en comminister från Götehorgs
stift, åt hvilken de ”vid synderligare tilfällen, såsom ängsliga sjellars
tröstande, likpredikningars hållande, Puplekasioners läsande etc. ej
kande anförtro (sig); hvarigenom de ock af andra församlingar leda
stort förakt”. De begära därföre en skånsk prest, E. I. G. Nykiörck
från Höja. Cavallin förmodar at detta var en tilställning af Nykiörck
sjelf. Bruhn skrifver 1756: ”At Max. Ven. Consistorium i hårdaste
måtton alvarligt behagat . . skrifvelse til mig, undrar (jag) ej på,
utan uptages med djup vördnat, välvetandes at Fru Fama numquam
ad liqvidum perducatur”. Han tyckes blifvit anklagad af Werner.
”Då föllo orden rent ut så: gack för . ., du skall aldrig komma
på min predikstol förr än denna saken bevisas . . mig ömkar om
Werner. . . Sedan jag kom utur fångtornet på Elfsborg, har jag
på vådeligt sätt satt til genom fäsjuka och vargar 26 fullkomliga
= och yngre 8 stycken fäkreatur . . 2 st. sköna hästar”. Däraf nu
gäldbundet tilstånd. Därpå följer om det frånhändta Sandsjöholm
såsom capellansbol, som vid 1720 B. Fagerström fått utslag på ”Min
förman (företrädare) var en Skäning”. Bruhn sökte bevisa i en
lång deduction ”om öjarna”, at Ny Elfsborgs öja ligger i Bohus
län. Antagligen samme L. Bruhn, som 1755 inlemnat den
förteckning på minnesmärken i Dragsmarks nedrifna kyrka, som finncs i
archivet. Vidare se Onsala.
Lars Fridlezius, “hin starke“, född d. 5 1719, son
af pastor i Ölmevalla. I Lund 1739. Prestv. 174l.
Commin. i Foss 1743. P. l. 1758. Död 1774.
Kraftprof se sidan 35. Gift m. Brita Olsson, som, relicta,
1774 hos DC:t begär, at det måtte på förslaget upföra en eller flera
ogifta prester, som kunde taga döttrarne (sic) och conservera huset.
Sonen Johan, född 1744, prest.
A. J. Stranze, se Breared. — Bothén: 1793 — se Karup.
Haqvin Friberg, född d. 12/6 1756 i Warberg, son
af skräddaren Peter Friberg. I Lund 1777. Prestv. i
Skara 1780. Commin. i Halmstad 1793. P. l. 1811(13)
“Prost“ 1822. † 1838.
För honom, i Halmstad, gjordes insamling i stiftet. Fick
enhällig kallelse til Söndrum 1804. Skötte in i höga åldern ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
