Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Kongsbacka och Hanhals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 Kongsbacka.
m. Sus. Björklander, som lefver efter. Måvga barn: bland dem
Josua, mag. i Lund, naturforskare, e. o. Professor vid Augustana
College i America. Evelina, g. m. en länsman; etc. — Utgaf Tal, hållet
då grundstenen til Kongsbacka kyrka lades 1852, öfver 1 Chr. 22:19.
Proba mercis: ”Hjertat är känslans bostad, själen är förnuftets.
Då man rätt använder detta, söker man uphofvet til sin egen och
de öfriga tingens tilvarelse och finner då at det nödvändigt måste
gifvas ett väsende, som skapat, ordnat och uppehåller allt . . och
detta väsende kallas Gud”, o. s. v. — loci communes.
Johan Nilsson Lundegren, f. i Tvärred 1806; F,
“borgare“. Stud. i Upsala 1826; prestv. 1830. Pædagog
här 1841, och P. /. 1855. /
Gift m. C. M. Torell. Son: J. Sigfrid, militär († 1864 vid
Dybböl); m. fl. Dotter: Svea Magd.
Skolan. vid Visitats 1624 voro piltarne få och små, kunde
catchesen och några få ”vocabula”, vidare ”tillät ej deras ålder”.
Auders Becherus (“Boeker“), var i Upsala 1678;
rector 1692. V. D. M. † 1723.
Nämnes i Gb. albuın ”rector . . et ejusdem civitatis Pastor
extraordinarius”. I DC:t: ”Rectori Becherus medgifves uppehåll med
undervisningen uti Rötmånaden och åtta dagar före de stora
helgdagarne, på det han ock må ha någon tid at bereda sig på
predikande”. Han var flitig med ungdomens ”information och upvachtande”.
— Före honom var P. C. W. och efter: O. Törnebom: 1723 —p.l.
M. Simon Palmegren. Til Lund 1718. Mag:r
(ubi et quando?). V. gymnasiiadjunct 1720 (sid. 380).
S. m. adj. 1730. Förordnad Pædagog här 1733. † 1738.
Ansågs, nyss Student, ”med en tämmelig oanständighet hafva
förbrutit sig, bestående däruti at han låtit öfvertala sig at tillika
med en annan student, Smol., til grafven bortbära Rectoris
Magnifici afskillgda fruus oächta barn”, hvadan och för den ”skam och
nesa”, han dymedelst drngt öfver sig, han ej gärna kunde i någon nation
intagas. Han afbad, och Curator Kilian Stobæus (sedan archiater)
bad om miskund hos natio gothob. för honom på följande
förnuttiga grunder: 1. i det gerningen i sig sjelf intet var af den
beskaffenhet, at hon kunde göra någon infame och oärlig, kunnandes den
sor bär ett oächta barn til jorden ej mera sägas besmitta sig däraf,
än Prästen, som detsamma begrafver . . eller en hedersam matrona,
som bär ett sådant Barn, uthan at vanhedra sig, til dopet . . likvåäl,
såsom det är emot Vulgi opinion, borde det ej skett; . . 3. håälst
han gjort det på Rectoris Magn. befalning, och han fått revers at
det ej skulle skada honom. Resol. at han fick inskrifvas men ej
bivista nationsmöte, til dess förtretligheten af slik gerning hunmuit
tystas och glömmas. (Denna tidsbild ur Gb. nat. Acta). Enligt
tidens opinion om decoro var det däremot, at sjelfva A. Rydelius
åt Palmegren sķref en disputation delPalma/(jfr Barfot, de nudipedibus,
D. Achrelii i Åbo 1681 de Cetis, för hvilken en ostrogothus Hval
responderade, o. s. v.), och P. dedicerar den til Dan. Bildt m. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
