Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Ljungby, Alfshög (och en tid Sibbarp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 551
sed medicam indicare vim a fermentatione aquæ repetendam.
Inträdespredikan (med Es. 62, 1. til exordial) om: En tilträdande
Lärares på sin invigningsdag gifna försäkran och egande hopp.
Måste stått högre, än ett så stiliseradt ämne skulle låta förmoda,
i af W:s ynnest, enär han utnämndes s. å. til ”prost” (dock, han
hade varit dess v. pastor). — Gift m. Cath. Elis. Strange,
pastorsdotter från Breared. :
Johan Gabriel Rising, född i Gbg 1796,
sjötullsvaktmästares son. Til Upsala 1815. Prestv. 1820. Fattig-
och Spinhuspastor 1828. P. l. 1840; “prost“ 1843.
† 1847.
En väl icke kunskapsrik, men allvarlig, t. o. m. sträng,
stundom kärf man. Tjenstgörande i Falkenberg, anmälde han 1826 en
gesäll, som, drucken, utspökat sig med fjädrar i hatten och
prestkragar m. m. ämbetet til skymf; därom en lång process utspann
sig (Handlingarne i Falkenb. pastorsarchiv). Hade en skärande
röst. Såsom Inspector för Willinska skolan gjorde han tämligen
skäl för sitt namn. Första gång han inträdde i Hagaskolans
sopphus, där barnmassan, samlad til måltid, svårt stimmade,
öfverraskade han dem med ropet i dörren: är här menniskor eller
dj..ungar? Hvarpå följde altum silentium. Med anledning af hans
stränga sätt at låta aga och bokstafligen ”risa” olydiga barn utkom
en pamflett (af Eiserman?) kallad ”Risiaden eller Risvällingen”
på knittelvers, skarp redan i begynnelsen: . . ”du använder din
Bibel som Fibel”. En gång (4. e. Trin. 1835) predikar han öfver
ämnet: ”En syndares arga öga” (hvarmed han ser l. på Gud, 2. på
sin nästa), och reflexionen gjordes af mången på hans egna ögon,
som præ se speciem acerbitatis valde præferebant. Hade för öfrigt
goda christliga predikningar, den anförda inberäknad, och hördes
gärna af fromt folk. Vid installationen (41), d. 14. efter Trin.,
om ”Guds pris af främlingar på jorden (1. främlingar på jorden,
2. Guds pris): samma thema, som D. M. Hummel samma dag 1832
haft, men med bättre disposition. Wingård hade (maktfullkomlig
som vanligt) sagt til P. Warenius: ”Rising skall ha Ljungby (du
får det ej), ty han vill ligga begrafven där”. Här hade han ej få
oroliga dagar, til stor del därför at han var ”för mycket rättfärdig”.
Vädjade äfven i minsta mål til lagen och der åsatt ansvar, retande
dymedels mången allmogesman mot sig, hvadan flera hans
sockenstämmor blefvo något bullersamma. ”Stäm mig”, brukade han säga
(vi ha berättelsen därom af honom sjelf), därest t. ex. en granne
bad honom hålla sina svin från at göra intrång. Hos en (ouptäckt)
steg förbittringen därhän, at han sköt skarpt efter honom en natt,
och Risings svåra lunghosta räddade honom från döden, i det han
i samma stund rest sig up i bädden och höjt hufvudet undan.
Annu 1848 sågos de många haglen i väggen, där de träffat. Ett
annat år antändes hans ladugård; sjelfva manhusbygnaden räddades
undan lågorna. Fruktan blef så stor hos stjufdöttrarne, at de
begärde flytta til stad, och han sjelf, orädd som han var, måste dock,
sin sjukdom likmätigt, omsider flytta til Warberg, där han dog.
”En man, ett ord”, var ungefär hans valspråk, och han gick icke
fråän hvad han sagt, t. o. m. någon gång om det varit förhastadt.
Lagman Torbjörnsson, känd för Sstor rättrådighet, var nästan hans
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
