Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Lundby, Skallsjö, Lerum, etc. (Wätle härad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 561
beklaga; ty hvari relikskrinet än bestått, så hade det varit ett dyrbart
minnesmärke. Misnöjet blef mellertid mot honom stort, hälst
vidskepelsen gaf kyrkan goda inkomster. Sitt antikatholicistiska nit
fick han ock tilfälle visa mot brodren Johannes *). Likaså sitt
antisoyiritualistiska mot andra. Särskildt dämpades dymedelst inom hans
zill ett oväsende, tilstäldt af en qvinna i Hålebo, som hade mycken
kunskap och föregaf sig tala genom inspiration, och många
vallfärdade til hennes tjäll. Då han var borta 1693, var en dödande
rödsot gängse i trakten, och qvinnor måste, i brist på karlar,
begrafva lik. Men så hade ock en av70 företagit sig at predika
å ugnen i en stuga, särdeles söndagar under gudstjensten och
fütt tillopp t. o. m. af folk från Gbg. Då han återkom, blef hon
fördrifven; och detta var anledningen til nedan anförda skrift.
Til DC:t ingaf han ett theologiskt Betänkande om en dräng Jon
på Högen, som var anklagad för köttslig beblandelse med ett
skogsrå (hvarför den arme drängen vardt dömd til döden af
Hofrätten; därvid det torde blifva svårt at afgöra, hvilkendera
vidskepelsen var störst, drängens eller hofrättens). — Inan K. kallades
hit, men s. å. kom ett K. Br. af å rörande förslag at få Angered
och Bergium åter införlifvade med Lundby. Det skedde i kraft af
K. Br. 12 92, dat. ”Höksby” (Högsby), där Carl XI var kär i
Kellanders undersköna svägerska, sannolikt en af orsakerna därtil,
at K. stod hos denne kung i sådan gunst, at han kallades
”Kungapresten” (enl. Anrep) och kallades til honom dels i Höjentorp,
dels i Lerjeholm. I biskop Carlbergs ställe reste han til Ulrica
Eleonoras begrafning och riksdagen. Var den ende från Stiftet, som
insattes i Secreta Utskottet (jfr Gb. Magaz. 1760, s. 449). Som
Florander i sin höga ålder ej förmådde sjelf . . så kallades K.
ofta in til Göteborg at hålla likpredikningar. Detta medförde
någon invidia. En gång passade en viss (väl sannolikt ej någon
prest) på at utrifva det bladet i Biblen, där liktexten stod. K,,
skolande upläsa den, vardt dock ej bestört, utan ytrade blott at
bladet var utrifvet, men at icke desto mindre lyder texten ord
för ord så, som nu ur miņnnet framfördes och, ”efter tidens manér”,
bestod af många versar. År 1705 var ”locus ex Huttero de peccato”
disputationis materia. Några stilprof ur boken (numera sällsynt):
*) Denne, en qvick och lärd yngling, råkade i för nära
bekantskap med en häradsfogdedotter i Hvetlanda, som måste äktas.
Han for därför ur riket til drottn. Christina i Inspruck och vardt
omsider hennes cabinettssecreterare. Hans namn Joh. Kellander
igenfinnes i en Tysk Historia öfver sagda drottning, hvilken skrift
borgmästar Nils K. sjelf sett. Efter hennes död kom han til Rom,
och säges ”omsider blifvit äldste eller förnämste Cardinalen”. Men
detta cardinalskap torde ha samma grund, som Ausenii (i Thorup)
eller herr Kellanders påfvedöme, ty äfven därtil skulle han vara
kommen enligt ett portrait i Inspèctor Birger Kellmans (lector
Josefs faders) hus med öfverskrift: ”Johannes Priester son (sohn?)
von Schweden, Papa romanus”. Mellertid hade denne presumerade
Cardinal corresponderat med sin halfbror Lars Börgesson Kellman
och begärt, at någon af dess bröders söner måtte utresa, då han
ville tildela dem ansenliga medel. Men detta förhindrades, i
synnerhet af Peter Kellander, som hvarken då hade så vuxna söner,
ej heller, om han det haft, velat förtro dem i katholska händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
