Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Lundby, Skallsjö, Lerum, etc. (Wätle härad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 Lundby.
verken 17. “Th. Dr.“ 18. P. l. 1820. L. N. O. 29,
Præses vid prestmöte 1831. † 1836.
Sökte Gustavi tilsammans med D. M. H. ”Ett anderikt snille”
nämner honom af W. i nekrologen. I sitt predikosätt var han
ytterst fri, ej blott från allt beroende af concept, utan ock i ut.
trycken. Af sal och facetiæ flödade samtalet i vännekretsen, och
de voro ej sällan beståndsdelar i hans predikan, hvadan någon gån
ett och annat inflöt, som ej var cum grano salis afvägdt. Men det
mästa var tiltalande, stundom gripande. Visst är ock, hvad Sondén
i Biogr. Lex. 2: 352, erinrar, at han ”var en af de mest begåfvade
prester på sin tid” och at ”den som hörde honom predika, förgäter
det aldrig”. At många, då han en gång upträdde i Clara kyrka,
förundrade sig öfver hans framstälningssätt såsom alltför ”familiert”,
erinrar densamme. Var dictionen ledig, så var dispositionssättet
gammalmodigt, om än ofta fyndigt. Den mindre Catechesen
indelade han i 1) Guds, 2) Apostlarnes, 3) Luthers Cateches. Vi anföra
några (otryckta) predikoexempel. (Från 1797): Hvad kunna och
böra syndare vid början af ett nytt kyrkoår finna, då de betänka
att Herren Jesus sitter på sin konungsliga thron? i anseende til
1. det framfarna sådant, som är at i sann bättring gråta för;
Konungen är allvetande, nitälskande; 2. det närvarande, . . at i
sann tro glädjas öfver: Konungen är genomgod, sagtmodig; 3. . . det
tilkommande . . at i sann helgelse söka efter: Konungen är den
mäktigaste, den glorvördigste. Öfver 4 Akten: Hvad en menniska,
som infinner sig hos den lidande Frälsaren 1. kan se på, 2. får höra
om, 3. må vänta af, 4. bör säga til honom? Framställningen sökte
han ofta åskådliggöra; såsom då han (i Angered, enligt en
åhörares anteckning) skulle beskrifva nådastolen: ”jag har hört folk
säga, at därmed förstås en bönepall . . vid andaktsöfningar.
Förskräckliga okunnighet! Nej . . en låda . . skiljd genom en tapet
eller förlåt af silke, ungefär så tjock . . (hvarvid tjockleken visades
på fingrarne); På . . med en isopqvast . . stänkte 7 gånger (så här
stänkte han: en gestus åtföljde härvid), o. s. v.” I en gästpredikan
uti Örgryte Mariebebådelsedag pekade han, efter at ha anfört orden:
”jag vet af ingen man”, på de under predikstolen sittande qvinnor
och ytrade: tag det åt dig, om du kan, du som ej håller ditt fat i
helgelse och ära! Jfr därmed tryckta exempel infra. Till en qvinna,
som uttalade sin fruktan at ha begått peccatum in Sp. S. svarade
han: ”å nej, min vän, det har du icke, därtil är du för dum”. En
annan inföll under det han predikade öfver orden: ”vårt lif varar..
högst åttatio år”, och sade: ”men jag är mycket öfver 80”, hvarpå
Bl. genmälde: ”ja visst, men det är idel nådår, skall du veta”.
Dylik samtalsfrihet under predikoföredrag hör ej mer til vår tid.
P. E. Malmstedt förtäljde, huru han vid åhörandet af en Blomdahls
predikan på dennes ålderdomstid satt försjunken i förundran öfver
föredragets slapphet, då B. som märkte det, vände sig til honom,
sägande i elegisk ton: ”ja, jag ser at du grundar öfver mitt armod.
Vorden så minnesslö, at han t. o. m. måste läsa väl öfver för at
kunna göra altartjenst, ytrade han sjelf: ”jag måste nu börja på
nytt lära ABC”. Tcke desto mindre var hans tankeenergi, då han
vid 69 års ålder aflade sitt prestmötspræsidium, så stor, at det
föredrogs med en liflighet, som ynglingens, och på ett sätt, som
kunde kallas lysande genom hans förvånande lätthet at tala latin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
