Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 585
men jämte honom Bagge ”sub specie honoris”. Efter
Solbergautnämningen sade Wallerius til Bagge: ”I är en lismare coram
politicis . . du skal icke behålla Solbergh, ty du har gått mig förbi”.
Bagge var ej sen at skrifva därom til kungen och säger: ”öfver
sådant blef jag fattige man bedröfvat” (ironi?). Wallerius hade
kastat kungens bref på bordet och sagt: ”det blir intet af . . det
är (endast) Hofrådet Bergenhielm som practiserat så”. . . Icke
underligt om den skrapa til biskopen, hvilken Bergenhielm hade at
contrasignera, blef så skarp, som vi sett sid. 14 fj. ofvan. På
samma gång ber Bagge kungen om delaktighet för sina två söner
i Hvicfeldola stipendiimedlen (förmodligen emedan Wallerius var
bland disponenterna), och slutar sin inlaga: ”som jag dagligen
träder fram för Guds thron med denna bön: Signe, Gud, vår konungs
throna Och det gandska kongeblodh. Sätt på Honom en daglig
(däglig?) Crona, Gif Honom en beständig root”. (Detta ur
Riksarchivet). Vid utarbetandet af synodaldisputationen hade han hos
sig en magister från Wittenberg, med hvilken han upgjorde
följande spratt. Magistern skulle infinna sig såsom tilfällig resande
och bedja få deltaga såsom extra Opponens. Så skedde. Opponenten
argumenterade så, at ej ens Præses hade något at svara. Biskop
Wallerius blandar sig i samtalet. Först var Öpponens undfallande;
men vid 3:dje angreppet bragtes biskopen i en förvirring, som af
alla märktes. Nu hade Bagge spelet vunnet, beklagade at en
främling, så höflig som lärd, ej finge nöjaktigt svar, och den färdighet,
med hvilken Bagge nu uplöste hans argumenter satte åhörarne i
förundran, lika mycket öfver Baggucs förmåga at sköta den
spränglärde Tysken, som nyss öfver sin biskops förlägenhet. En tredie,
kanske tionde, gång då Bagge bragte samme biskop i förlägenhet
skall varit vid en Visitation i Marstrand. Sed var at biskop vid
dylika förrättningar ihågkoms med en vacker present, särdeles i
silfver. En väldig silfverkanna stod nu på Värdens bord, och
biskopen, ej tviflande om hennes ändamål, berömde henne gång på
gång, då ändtligen Bagge upmanade hans högvördighet at läsa
inskriften. Där stod: ne lædar avaris manibus; och om biskopen
aflägsnade sig læsus, är det ej at undra öfver. En nyårsdag, då
Bagge skulle predika och hade brådt om at knipa sitt skägg med
tången, sveddes det på ena stället och han måste klippa af hela
skägget. När han kom på, predikstolen hviskade man halfhögt:
hvar är prostens skägg? Ödman och Bundi, närvarande. (Bundi
då studerande från Lund ditkommen) enligt Gothenii annotation. I ett
K. Br. 1693 befalles biskop Carlberg berömma prosten Bagge för
hans nit vid installationen i Hjertum. I sin egen berättelse om
densamma skrifver han: ”det är godt at predika för lärda folk (?),
ty de förstå något; det är ondt at predika för hårda (olärda?9/)
folk, ty de fatta intet; ho skulle icke gärna arbeta och . . sin kropp
utmatta, när Gud därvid kan tjenas . . församlingen betjenas . .2”
o. s. v. Om hans åtgärd rörande den förlupne norske ”presten i
Bäck”, se Karreby. Då krigsgärd vid riksdagen 1710 begärdes,
sade han: ”I Bohus län finnes intet mer silfver (näml, i kyrkorna),
än som til sacros usus behöfves”. 1714 har han fått updrag af Mörner
at ge til känna om han får ”nius” om fiendecns rörelser. Consistorium
ber honom vara sin ed trogen. — Han reste flitigt til Solberga,
och där är gent emot Brattön en plats, som än i dag kallas ”Stallen”,
där hans häst skulle stå honom til mötes vid ankomsten då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
