Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.590 Marstrand.
blick och hållning, bärande högt en bred, tankfull panna med
nedkammadt hår. Han brukade alltid korta benklåder, skor och svarta
strumpor och stod om vintren ej sällan uti grå vadmalskappa på
predikstolen, stadens sprättar til förlustelse. I hans hjerta var
dufvans enfald, men icke parad med den ormslughet, som nödig
varit i umgänget med skalkar och verldsmenniskor. Det var också
i följd af denna brist desse togo sig det oråd at vilja drifva med
honom; men de afväpnades snart redan af hans genomträngande
blick och heliga allvar, utan at han behöfde mot dem spilla många
ord. Med exemplarisk pligttrohet skötte han sitt kall och vann
efter hand alla rättsinnigas högaktning. Han egde ett rikt, godt
och ganska väl conditioneradt bibliothek, bestående mäst af gamla
lutherska theologer, med hvilka han bäst trifdes och gärna stängde
sig inne, så ofta tilfälle gafs. Också fanns hos honom mycken
verklig lärdom. Han hade i grund studerat Hollazius, Qvenstedt,
Hunnius och flere, var god orientalist; men i belles Lettres sade
han sig föga hafva läst och af romaner ingen mer än Menoza och
”Gumal och Lina” samt Ortenbergs lidande. Hans predikningar,
uttalade med en stark ehuru ej behaglig röst, voro rediga och
upbyggliga, bärande vitne om andeligt förstånd och himmelskt
sinne. Han brukade i den enslighet, han älskade, än högljudt bedja
och prisa Gud, än tala högt för sig sjelf angående saker och
personer, som mött i hans väg. Han bodde i ett min faders hus och
hade noga controll öfver mig och bröderna, men visste icke at vi
kande controllera honom från vår löfsal. Han bodde ensam i
huset, och anade icke at hans ord kunde höras af menniskor; men
den, som skrifver detta, hade en löfsal under hans fönster, i
hvilken han stundom satt och läste sina elementa, och där den fromme
prestens soliloquia kunde höras. Hvilka hjertrörande och outsägliga
böner, utgående från en Gudi invigd bedjare! Den vördade lärarens
stilla lif slutades genom en våldsam död. Det var en mörk
decemberafton han varit inne hos en handelsman vid skepsbron, för at växla
penningar, hvilka dagen därpå skulle utdelas til de fattige. Vid
utgåendet från det uplysta rum, där han varit, tog han fel om
kosan, blef desorienterad, gick rakt i sjön; kom åter up ur djupet
och ropade, qvarhållande sig i stenmuren; men ingen menniska
hörde hvarifrån ropet kom, ingen kom honom til hjelp. Men om
morgonen fasthöll han ännu stenarne, och uptogs förstelnad. Han
åtföljdes i döden af en tjensteman vid Carlstens fästning, som varit
i hans sällskap de sista stegen. Intrycket af denna dödspost är
oförgätligt. Vid hans bår greto alla, både gammal och ung?”.
P. A. Glasell: 1823 . . se p. Träslöf.
M. Lars Johan Darin, född 1788. Til Lund 1804,
magister 14. P. l. 1833. 1838. 0.
Fadren Sven, borgmästare här, var son af prosten L. Darin i
Farhult. Dedicerar i Lund til farbrodren Bernhard, pastor i Öfraby,
och L. P. Wåhlin i Farhult. Hade goda betyg i Seminarium.
S. P. Broberg: 1839 . . se Slöinge p. ;
Pehr Olof Landeberg, f. i Hanhals 1805,
kronbefallningsmansson. Til Lund 1826. Prestv. 30. Lärare
i Kongelf 35. P. l. 1850. † 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
