Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Okome, Köinge, Svartrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 Okome.
Joh. Liedberg”. — Var gift m. 1. Ingr. Ulr. Wallner (”Waskner
skrifver Bexell); 2. Johanna Schuberg (”Joh. Barck”, skrifver
Gothenius). Hade ganska många barn; med n;r 2 nio: Johanna, g. m
mag. Joh. Liedberg; Ulrica, g. m. Inspector Jonas Unæus från
Eskilstuna; Bengt, tullförvaltare i Wenersborg, etc. Enkan begärde
från Fjärås, at som af alla sökande efter mannen ingen anmält sig
vilja conservera huset, utom v. pastor Jöns Sjögren, måtte han få
förslagsrum.
Johan Lindman, född i Mjöbäck d. 2 1726, pastors
ibm son. Stud. i Lund 1745. Prestv. 1752. V. pastor
i Säfve, då han ock författade åtskilliga upsatser. P. l,
1772; “prost“ 1791. Död 2//7 1796.
I nationspræsidium 1750 hade han thesis IX: ”Peccat tam qui
nimium, quam qui nimis loquitur” (sic!). Anklagas 1753 af sin
pastor E. Poppelman at han slagit för honom i bordet och kallat
honom offertjuf. Hemställde en dag, om ej prebende adjuncter
borde kallas och anses såsom ”v. pastores”. Bland sagda små
upsatser i Göteb. Magazinet t. ex. 1760 sid. 555 etc. 4) Förslag til
fynders uptäckt; 5) Förslag at få hudar afdragne; Berättelse om
fynd i Säfve pastorat; om förslag at inrätta hundar at upsöka
nedgräfda skatter; om förslag til stenbygnader på Hisingen; förslag at
få skoglösa orter bebyggda med manhus af grå- eller tegelsten;
ett upmuntringstal om samma ämne, etc. (Bättre hade väl varit
ett förslag at få skoglösa orter skogbärande). —
Installationspredikan här (1773) var, med ingångsspråk Gal. 4, 6., om de trognas
i Christo tröst: 1. öfver deras barnaskap, 2. öfver den hel. Andes
inneboende. Torde haft något af antecessors okostighet; ty han
höll nattvardsbarnen blott 2 gånger, och somnade den ena, då han
frågar: hvar slutade vi? Vid prostvisitation (af J. Brag) 1757
påmindes om det vidskepliga korsandet, som en del mödrar göra
öfver sina späda barn, när de dem lindat eller från sig lagt;
”i stället hvarför en andäktig bön och suck til Gud långt
kraftigare är” (Brag). Bruk at före skriftermål upräknas communicanter
egde här ännu rum. Brag föreställde (den gamla visan) församlingen,
at kjortlar, som hustrur, i synnerhet de ålderstigna, bruka öfver
hufvudet, borttagas, sedan de följt sina döda til grafven, at genom
detta bruk ej må tagas anledning til sömn eller annan oskicklighet.
År 1775 påstå, med någon animositet, Köinge och Svartrå
socknemän, at vid högtidsoffren til kyrkoherden de i kyrkian nederst
sittande offra först och de främste sist; sammaledes vid
communionerna enahanda sed. I Okome beslöts 1777, at man och qvinna
bhöra på samma gång framträda til communionen. Af honom egdes
Bösgård, socknens bästa heman. Här stodo efter honom några
kistor med handskrifter, som det ansågs vådligt at vidröra; och en
flicka, som vardt semidemens (lefver ännu 1880), ansågs ha ådragit
sig detta mehn därigenom at hon af nyfikenhet öpnat en af sagda
kistor (!1). Dessa hemtades för några årtionden sedan af arfvingar —
hvart? — och skada är, at de ej blifvit granskade, ty de torde
innehållit några kyrkans Handlingar, särdeles där archivet företer
en lucka för hans tid. — Var gift m. Metta Magd. Jeurling från
Thorsby, som lefde ännu 1817. Ën son Salomon, Stud. i Lund 1795,
blef ryttmästare.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
