Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Okome, Köinge, Svartrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 Okome.
1823. P. l. 1826; “prost“ 1828, och vice prost 1828
och 1834. Revisor i Stats-banco etc. 1832 (efter lottning
med A. Bruhn, som fått lika röstantal). Synodpredikant
1846, Flitig samlare af äldre svensk litteratur med
historiskt sinne. Död 1848.
En ståtlig man, likasom S. P. B. ehuru ej så högväxt som
han. En gång, medan han var Collega, missiverad i trångmål af
prosten Rodhe, tog han til ingångsspråk: af hvad makt gör du
detta? En pastoralthes (1826): Atheos, Deistas, ceterosque omnes,
hujusce qui constituunt generis cohortem, quamuis ingenio haud
prorsus destitutos aiam, multum tamen dementiæ, plus malitiæ,
minimum vero fidei documentorum præbuisse, contendere audeo.
Ämne för installationspredikan 1827 var: En nykommen Lärares
hjerteliga bönesuckar på sin inträdesdag, at den honom anförtrodda
hjorden måtte förblifva i helighet. Den ”anförtrodda hjorden” skötte
han med annat slags besked, än företrädaren, och lät någon gång de
prutande handgripligen förstå, at de hade med en annan, än
Widberg, at göra. En hop församlingsboar ingåfvo en ödmjuk anhållan
1841 at få julottesång; men han skref därpå: ”Afslaget. Julottesång
är en barnro, men sällan någon christlig själsnjutning för äldre
christne. I en församling (Köinge) med krogen jemte kyrkodörren
blir julottan företrädesvis blott en entrée til supcalas helgden
öfver m. m.”. Bland en mängd offerkungörelser, dem han qvarlemnat
i archivet, hvilka bevisa, at affectionen i denna del måste betydligt
sjunkit under föregående medgörlighetstid, välja vi som stilprof ur
en i Svartrå: ”jag önskar, at ingen glad gifvare må förargas eller
misnöjas deröfver at jag anmärker, dels at många, deribland ett
par båtsmän, några torpare, men flere åboar uteblifvit, dels at mig
underligen förefaller, at t. o. m. åboer, som hvarken ega hustrur
eller barn, såvida jag vet, och således icke skada hushållet med
offrandet af en sedellapp, göra sig lediga från sin offerskyldighet
med ett par skilling banco, och underligast, at man kan så vilja
gäcka både Guds hus och sin Lärare. at man framlägger en sådan
sedel, som nu mer finnes til allas åskådande at tilgå uti fenstret
bakom altaret, på det at andra måga kunna lära känna personen,
så väl som jag gör det”. En annan dylik kungörelse slutar han
med orden: ”I hafven alltid fattiga när eder, men mig hafven I icke
alltid”. — Han hade, äfven han, en ”betydlig boksamling”, om än
ej fullt så vårdad som Wibergs. Den var ock värderikare, i det
han tilegnade sig allt hvad han kunde komma öfver af af
antiquariskt värde. Bland annat en dyrbar collection af svenska
almanachor. Skänkte 1813 en rätt ansenlig samling goda böcker til
gymnasiibibliotheket. Hade jämväl goda samlingar af mynt och
portraiter. Än mer: han hade med mycken forskningsmöda samlat
och i ett band inregistrerat namnen på dem (lärare och lärjungar),
som begagnat Warbergs Skola från äldsta tider och från 1700 talets
början, försedd med hvars och ens biografi; antalet gick til 2000.
Beklagligtvis lär mycket af dessa dyrbara litterära skatter skingrats
efter hans död. En del fördes af en son til Lund och såldes där under
hand. Bland dem var Wedels Visor, 1608 års uplaga, med hvilken
bok (liten 8:o) är det märkvärdiga (sannolikt det enda exemplet i
sitt slag uti Sverige), at hon på auction efter Lector G. Andersson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
