Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Sexdräga, Ljushult, Hillared, Roasjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 685
Lärde sig först läsa katechesen under vallgång med byens
får. ”En bergklyfta var hans första predikstol och fåren hans
åhörare”. Detta råkade O. Wekander tilfälligt få höra. och
öfvertalade, dock med mycken möda, at låta honom få studera, och tog
honom til prestgården at läsa tilsamman med Wekanders söner. —
Brukade predika ”nog länge”. År 1718 heter det: ”skicklig och af
åhörare mycket älskad”. Frågar s. å. DC. huru han skall förhålla
sig ”med en hop åh. som intet kunna och intet vilja lära sina
christendomsstycken”. Fick 19 genom P. Lambergs bemedling
confirmation på pastoratet, ty, heter det då den uplästes i DC., den
förra confirmationen i år hade blifvit genom hans dräng borttappad.
Har 1724 gjort anstalt at små gossar gå fram i choret, för at
undfly stim och förargelse på läktaren. Blir 1727, föreslagen til Okome,
förskont för examen såsom ”bekant för sin vackra erudition”. Hö!ll
privat-Skolan under 26 ár, utan biträde af Informator utom de 2
sista åren, och tjenstgjorde som prest utan adjunct: gjorde
ämbetsresor slutligen mäst ridande. Den ännu lefvande traditionen talar
med aktning om ”den gamle Rosenius”. Dock bade han äfven
ovänner för sin stränghet skull, hvarom ock traditionen förmäler
mycket, särdeles om den blinda lydnad, han fordrade əaf sina barn.
så, at då sonen Nils, redan väl beställd professor, sittande vid
hans bord, skämtande erinrade om den på väggen ännu hängande
”mäster Erik”, fadren Erik gemälde at den ännu kunde användas
på hans rygg, derest etc. En af sönerna, man menar Eberhard,
hemkommen som Student, vardt bjuden af grefvarne på Torpa at
jaga; då honom förelades bestämd tid för återkomsten. Ett svårt
oväder gjorde dock at han lät öfvertala sig at bli qvar öfver natten
på Torpa. Grefvarne följde dagen därpå med för at ursäkta. Men
fadren var butter, och för sonen lågo respenningar färdige med
tilsägelse at resa och aldrig mer (?) komma för fadrens ögon.
Förvisningen lär factiskt varat i 8 år. Men til det otroliga gränsar
berättelsen, at, då en af sönerna, skjutsad hemifrån til Gbg för at
genomgå gymnasium, där utbytt sina grå ullstrumpor mot svarta
af regarn och den skjutsande drängen omtalt det, skall pater R.
genast rest efter til Gbg, tagit de fåfängliga strumporna af
ynglingen, slitit ut dem på hans rygg och efter välförrättadt rlo
gifvit sig hem åter. Märkte han, at någon kom okammad i kyrkan,
tvekade han ej at med sina tio fingrar reda ut håret på den
oborstade åhöraren. Under gudstjensten i Roasjö eller Hillared tillät
han ingen passera kyrkan, utan satte en bom öfver vägen at hindra
resande och nödga dem in i Guds hus. (Detta bruk var dock ej
sällspordt, och därpå syftar Jean Paul, då han — Werke XXKIIl:
138. — omnämnande de förnämas sällsynta kyrkogång, skrifver: Die
Ketten, die man unter der Predigt über den Fahrweg zur Kirche
spannt, scheinen jezt — 1809 — schon vor der Predigt zu sperren).
n gång hade en resande från Borås lyckats komma förbi, hvılket
märktes af R. då han stod för altaret. I blinken går han ut, och stiger
til häst, för at, såsom han ofta gjort, nödga sabbatsbrytaren tilbaka.
Väl svarade boråsaren, uphunnen, undfallande på hans tiltal, tils
de kommit öfver sockengränsen; men här måste R. vända om för
at undgå capitalt hot. Mellertid hade församlingen under hans
frånvaro måst använda tiden til psalmsång. Ett eget bruk af regeln:
compelle intrare och tämligen katholskt! Han hade en ständigt sadlad
häst i stallet, för at genast hörsamma kallelse til sockenbud m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
