Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Svenljunga, Ullasjö, Refvesjö, Redslared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Comministri. 785
Tranchells utlåtande innehöll om ”Hoofs besynnerliga predikningar
jämte sammankomster i stugorne, synnerligast med hustrur och
pigor”, och at ”detta folk, hvilket skall kalla sig Christi lilla hop,
väl i utvärtes måtto utmärker sig framför andra i andagt och
lefvernets helighet”, men i sina omdömen om öfrige prester m. fl.
voro oblida. Dock åtog sig prosten iugen bevisningsskyldighet.
Hoof svarade, at den ”oreda” etc. han vållat, förmodligen ”åsyftar
de nådens verkningar, hvarigenom flere öfvergifvit deras tilförene
öfvade dryckenskap och öfrige laster jämte utsväfningar”. Han
försäkrar sig ha lärt och predikat i enlighet med Guds ord och
symboliska böckerna om bättring och nyfödelse m. m. Consistorium
fann hans svar nöjaktigt och anklagelsen härleda sig ”från
personligt missnöje”. Såsom något märkligt nog kan anföras, at en major
Veduvar i ett djupt samvetsbekymmer reste 14 mil för at rådfråga
Hoof, ”såsom den ende man den tiden och på den ort hört
omnämnas” idoneus ad consilia danda; (oss förtäljdt af Veduvars dotter
gift med Prosten Kallenberg i Tygelsjö); och mer än en, som sedan
blifvit prest, hade genom hans predikan fått första impulsen at
egna sig åt det andeliga kallet. Invid Floghult var en park, den
han kallade sitt ”Mamre”, där han ansågs ha stilla stunder som
Nathanael under fikonträdet. Brukade där ock de sista åren hålla
förhör med besökande ”efter nådens ordning i Nohrborg”. I senare
år hindrades han af dolor calculi at bestiga predikstolen. Emellertid
fortgår benämningen ”Hoofvianer” på hans anhängare, utmärkande
sig genom allvar i sjelfva drägten med dess mörka färg. De voro
vida spridde, ej minst i Götheborg, och för ännu få år tilbaka for
en bonde eller dräng under namnet ”Hoofs testamente”, såsom den
Hoof satt mästa förtroendet til, vida omkring, äfven i Småland, för
at stadfästa Hoofs diaspora i hans lära och eftersyn. At biskop
af Wingårds omdömen om Hoof utföllo särdeles skarpa, hafva vi
annorstädes sett, och at de utfallit likaså i motpredikningar af dem,
som dömt den ”Hoofvianska secten” särdeles vådlig såsom en
”gerningslära”, hafva vi hört. Här, som eljest, bland slagget åtskilligt
guldkorn, och här, som eljest, ha vi sökt opartiskt följa grundsatsen:
suum cuique, vädjande bland annat til H. Schartaus omdöme (se
Lindeblad), som är helt annat än af Wingårds, äfvensom til
reflexioner i Björcks Weckoblad 1861. At hans skrifter (predikningar,
hopfogade til en Postilla, i flera uplagor) hafva ”riktat både honom
och förläggaren Regementscommissarien Forsselius”, var en upgift
af en bland dem, som ej dömde blidt. — Var gift m. Beata E.
Ödman, enka efter prosten Forsselius i Mjöbäck.
Peter Fredborg, f. i Kalf 1800, bondson. Til Lund
22. Prest 25. Commin. 1839. “V. p.“ 42. †Ō 1854.
Pietate et Fide (Cic.)? ;
C. G. Ljungqvist: 1855 . . se p. i Surteby.
Johan Torbiörnsson, f. i Frillesås 1828, son af
J. T. i Lundby. Til Lund 51, Ups. 53. Prestv. 55.
Commin. 1861. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
