Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tanum och Lur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808 Tanum.
”nedref Danskarnes manifester ifrån kyrkodörrarne” (1719). År 1722
ingaf han ett förslag at Tanums kyrka kunde bäst komma til sina
ordinarie inkomster, om häradsskrifvaren upgjorde räkenskaperna
och länsman finge indrifva kyrkans tionde och penningar; hvilket
”djerfva” förslag Præpositus Koch förundrar sig öfver då det strider
mot all uråldrig goå sedvänja. Likaså ytrar sig Seth (Foss)
afstyrkande. Det var mellertid då kyrkorna i Bohus län hade någon
tionde annat än det penninggyckel, hvartil den sedan förvandlats.
Anno 28 skrifver han til DC:t: ”Så kan ock inhämtaş af innelyckta
qvartblad min method til at studera och predika”. ÄÅret därpå om
ett kinkigt äktenskapsmål (jfr sid. 227). Consistorium Lundense
skall rådfrågas. 1731 inlemnar han en omständlig berättelse om
en tjuf och mordbrännare, som, i början af Ödmans ”otroliga” arbete
på honom blef ”conversus”, men snart återföll i oförsonlighet och
hängdes utan hopp om etc. I samma berättelse, at han blifvit
öfverfallen på en sockenbudsväg til Grebbestad för det han Dom.
Rogate predikat om ockrande och skinnande, därvid han ytrat at
de låna den fattige 3 Daler på en kalf, hvilken han skall föda tils
han (kalfven) kan draga plogen. Bonden sade: ”jag skall lära Er
predika, jag”. Men Ödman, som yttermera predikade skarpt för
honom under öfverfallet, frälstes af 5 karlar, de där hörde hans
nödrop. Hela församlingen indignerades öfver dådet mot dess pastor.
Til bevis af sitt förtroende, förklarade hon sig enhälligt (1732)
nöjd med den capellan han väljer. Ett vackert råd (väl hans?)
se s. 696. År 41 föranledes han af nöd i Bohus län skrifva: ”men
nöden har ingen lag, och jag vet at salus reipublicæ suprema lex
esto, som thet står i Capitolio i Rom”. Hade afstängt från
nattvarden en hustru i 7 år för process (1736). Hade en tid til hjelpeprest
Olaus Montin. För riksdagsmannaäran måste han tvista med en
Collega, P. Tranchell, som fått flera röster än han. Bad biskopen
42 föreställa Elfsyssels presterskap ”then tort som the then ena
gången efter then andra bjuda til utan all raison at göra oss
(i Wikorna), liksom vore vi theras vasaller”. Skrifver (46), at han
å gånger voterad til riksdagsman, måst vika 2 för Elfsyssel, men
reser nu til Stockholm efter denna fullmakt, som han fått af
Wikorna, ehuru med mindre röstantal än T. i ÉElfsyssel: ”då man fäår
se, huru jag såsom en gammal meriterad man then ther i 27 år
gett i riksdagspenningar 800 daler smt skulle kunna af ståndet in
pleno ratas och en Skolebetjent, som hr Rector P. Tranehell än är,
mig föredragas”; önskande ett ”æquilibrium”. En copia af J.
Oedmans bref ”hvarmed han oroat Consist:m” dat. Sthm. fins i Istorps
archiv. Från Stockholm skref biskop Wallin til sitt domcapitel:
”Ödman och Skolemästaren hafva blifvit sinsemellan på det sättet
förlikte, at begge blifva qvar vid riksdagen och dela det vanliga
arfvodet, at Ståndet låtit dervid bero samt stadfäst conventionen
af 1726 angående alternation med riksdagsmannaval i BL. härefter”.
Ö. skref sedermera (47): ”Skulle vi under en så ganska dyr, besvärlig
och högvigtig riksdag, som denne är, först vänta til nästa prestmöte
och se’n ej få mer än hälften af vårt subsidio comitiali, så vore
det ochristligt, orättfärdigt i högsta grad ja ett peccatum clamans
quod etiam ut merces retenta l1aborum”. Han ber DC. om hjelp
til arfvodets utfående; men han och Tranchell hade rest up ”på
egen hazard” och DC. hade haft nog bråk förut: han får hålla sig
til sina committenter. S. å. skrifver han från Sthlm, bland annat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
