Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Thorslanda och Öckerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842 Thorslanda.
Arvid Gren, född å Kjärreberg i Stala $9 1719, son
af Herman Gren till Rössö och Kiärreberg († 1724).
Stud. i Upsala 41. Prestv. 44, och var huspredikant defs
hos Palbitzki på Juleta och i Stockholm, dels hos
hofmarskalk P. P. Hierta på Kjellstorp i Örslösa. Begärdes
50 af Hilleström til adjunct i Göteborg; antastades här
såsom tilgifven herrnhutismen. Var adj. i Tegneby 55
och blef Commin. ibm 56. P. l. 1775; “prost“ 98.
Dog 9 1799, på dagen 80 år gammal (ej “Senior“).
Om Tjereberg, förvandladt til Kåreberg, (se Saml:r til norske
Historie og Sprog 1: 426). Om han, härstammande (så har blifvit
uträknadt) från den Gren, som blef adlad 1487 af kung Hans, äfven
räknat slñgt med de ryktbara riksråderna omkring samma tid,
Magnus och Ivar, så flöt där någon droppe kungablod i hans ådror.
Han var broder til den namnkunnige OÖlof Gren, pastor vid
Stockholms Enkhus, om hvilken se Weibull Saml. 1875, med Giörvells
omdömen. Hilleströms önskan at få behålla Gren mötte starkt
motstånd. Man hade sport, at han vore tilgifven herrnhutismen,
och Lector Arfvidsson tyckte sig ha röjt det i en af Gren 50
hållen midsommarpredikan. Då skrefs til domcapitlen i Upsala och
Strengnäs med förfrågningar om hans lära och lefverne; men de
kunde intet upplysa. Mellertid finnes i Gbgs domcapitels archiv
en redogörelse från presterskapet i Juleta s. å. Pastor ibm gläds,
at allt nu är tyst och stilla (dödt?) där i församlingen, där Gren
vållat oro i samvetena. Han hade visserligen ej sjelf hört Gren,
men ”efter berättelse” kan han referera, at Gren hade där
recommenderat Sions Sånger och Nådens ordning; at han under enskilt
gudstjenst haft åtbörder af köttslig kärlek; sagt at presterna
predikade skalet, ej kärnan; at Thore Odhelius hade besökt stället; at
Gren flera gånger predikat i Wingåker; at han i Juleta predikat
”något groft och köttsligt om Christi törnekröning” och frågat
församlingen flera resor, om de ville emottaga denne Brudgummen,
den de i denna dag kunde finna så blodig; ”förmanade ytterst sina
åhörare at kasta sig ner för sin Frälsare så syndiga de voro”.
Pastor Ihering har berättat, at Gren sagt öfver Joh. 3: 16 at Gud
älskade oss såsom syndare. Capellanen är fogligare än pastorn i
sina omdömen om Gren. I förhöret med Gren förekom i synnerhet
frågan om Treenigheten, bevist af Elohim, Jehovah, Sanctus etc.
Känner ej mycket om Logos. Förklarade sig ment med invärtes
känsel ”nådenes”, som är spiritualis, non physicus. Quid sit unctio?
Om Christus och hans sanning icke bör bindas vid satser? OÖm
han menar det vara nog til salighet at veta och tro blott om
Christo? o. s. v. Ubechel framhöll flera särskilda intyg om
Zinzendorfs ”högst farliga och faseliga lärosatser”; och at Grens befordran
härstädes ”vore ej annorlunda än slå olja uti elden”. Arfvidssons
kritik öfver nämnda predikan är så egendomlig, at deraf må lemnas
ett utförligare utdrag. Han har inlemnat ”Kort sammandrag af
prestmannen Arv. Grens predikan”, den ofvan sagda. ”Förberedelsen:
Si jag sänder min ängel etc. 1:o. Genom templet skulle förstås
de trogna, hvilka så länge väntat på Messiæ ankomst i köttet.
Uppå denna längtan sades äfven H. Vis. 8: 1 hafva sitt egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
