Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Thorslanda och Öckerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846 Thorslanda.
tidens början och dess slut ungefär samma skilnad, som anmärkts
vid G. Roempke, sid. 735. I brefvexling med en from gift qvinna,
Bengta i Heberg, den han kəllade sin andra moder, redogör han
för den utomordentliga uptäckten, ban gjort i Lund, at der få lära
känna en lärare som H. Schartau. Och en trofastare lärjunge har
denne ej haft. Högt begåfvad, predikade han med lätthet, redan
före ordinationen. Men en dag då han måst oförberedd upträda
i Örby kom han så af sig, at han nedsteg med öppen bekännelse,
det han ansåg sig tuktad för sitt öfvermod, och presten på stället
måste fullborda predikandet så godt sig göra lät. Vid anmälan
til prestexgamen påmindes han af en lector om sitt fordom på
gymnasium och hotades med improbation. Någon gaf honom då rådet
at hos en sin bekante skaffa den lectorn en våning. Kom så igen
med detta budskap, för hvilket omsider tackades, men med tillägg,
at han icke förty undginge improbation. Så lär dock ej skett;
ty de voro humorister båda. Nyss vorden prest, fick han af biskopen
erinran, at som han predikade för skarpt och hade för mycket salt
i sitt tal, skulle han bereda sig på at ej få förblifva länge på
ett ställe; svar: desto bättre, så får jag tillfälle at strö ut salt
något hvarstädes. Samme biskop mönstrade ett hans scriptum,
hvari ett saltkorn ingått, som föranledde honom säga: der menar
väl Tit. mig; hvarpå svarades: den, som kan tagat, han taget.
Pastor i Krokstad rosade ej heller sitt val, men allmogen desto
mer. I en annan bohuslänsk prestgård hade en dag varit mycket
kif, och då slutligen p. l. for ut i klagan öfver ett svagt brinnande
(talg)ljus, kunde W. ej hålla sitt bon mot tilbaka: ”som freden är,
så Iyser här”, reminiscens af en transparent med denna inskrift
öfver freden i Verälä. Commin. L. i Mj. var mycket besvärad af
hans nit och anmälde honom hos prosten, som var det ej mindre
och anmälde honom i DC:t. Då han en dag for ovanligt fort i ett
sockenbud och af en mötanđde ämbetsbroder tilfrågades hvarför?
svarade han: jag kör på kapp med döden. En hans julottepredikan
i Nafverstad omtaltes 30 år derefter af en bonde, som blott kunnat
höra på i 10 minuter, då han redan känt sig så gripen, som var
afgörande för lifstiden. Dylika verkningar af ”saltet” förtäljas öfver
allt hvar han varit. Kring sådana minnen, som hans, sätter sig
gärna en mythbildning, ifall man ej vil eller förmår anse den för
annat. Så skrifver B. A. T. (1863): ”Om W. hörde jag nyligen en
vacker anekdot. W. var en gång ute och färdades, och hästen
skenade för honom på ett ställe, der W:s lif var i fara. I värsta
nöden stiger en militär fram och fattar hästen och genast hejdar
honom. Så snart detta skett och hästen blifvit stadig, försvinner
militären ut med vägen, utan at ytra någonting. Wickelgren sökte
utforska i närmaste hus, om någon militär visat sig; men ingen
hade sig bekant, at någon sådan varit synlig, hvaraf man drog den
slutsatsen, at Herren sändt sin engel til sin tjenares bevarande.
Härvid påminner jag mig, at missionären Rhamn under sin resa
med hustru och barn genom Ryssland nere åt Irkutsch berättade
i ett bref til sin fader Casten R. på Spekeröd, at under en mycket
mörk natt bjällran på hästen hastigt tystnade, och då kusken stiger
af, märker han, at det ena hjulet på vagnen var nära at falla utaf,
hvarigenom vagnen (skulle) stjelpt och stor fara kunnat ega rum
för de resandes lif. När hjulet var påsatt och de körde åstad,
började bjällran åter låta höra sig”. Dylika providentiella drag vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
