Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tossene (Sotenäs), Askum, Berfendal, Kongshamn (Grafverna) capell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 873
ugunst paafört”, men många andre, som i lika förseelse äro stadde,
hade han lemnat privat absolution. Tvenne hr Viti tjenare hade
med dragna värjor jagat David öfver marken, tils naboer kommo
och friade honom; så att det synes, som hr Vitus ”mere mediterar
på klammer och trette, end hand læser udi Ordinantzen”, enär han
på extra ordinarie dagar förkunnat bannet. Vidare: ”14 dagar efter
bandsettelsen har han förkunnat af predikstolen at ingen skulle
hafva umgängelse med mig enten at tale, æde, dricke, sellge eller
kiöbe eller i det ringeste komme. i mitt hus. Mellertid har jag,
frisk, sökt Guds hus at höra Guds ord.” Menar derföre at hans
”band” bör casseris, hr V. förklara sig öfver de 2:ne mäns död och
bör väl priveris suggestu. Slaugman företedde laurettismendens
skotzmålsbref af 216 27, hvilka han provocerat at vitna om de hade
något mot honom; de intyga at han var en ærlig dannemand. Några
andra inlemnade ett ”missive” til Superintendenten om träta med
hr Vitus om en gård, hvilket ock hindrat dem at gå til sacramentet
hos hr Vitus. Glostrup gaf dem det rådet at förlika sig med sin
”sogneprest och svoger”, gå fram til sacramentet och ej förakta
”de gode ting, som er Guds naade, syndernis forladelse och det
eviga lif”. Yttermera angifver David, at i ett samqväm, der de
voro efter predikan inbudne tilsammans, har hr Vitus ”slagit honom
på sin mund med sin næffue”. Fir Vitus svarar skriftligen: David
har ”mig på predikstolen i Guds sted staaendis offentlig tiltaldt
och Guds lasterlige svaredt”; har af ”Vinverck” (sic?) sagt, det
han aldrig tar sacramentet af hans hand; hr V. har gång på gång
manat honom komma och poenitere, såsom andre slige gjort, innan
han skred till bandsettelse; David hade sagt, at han aktade det
mindre än vatten på gåsen. FIr Vitus företer ock skutzmålsbref
”med 24 mends sigill och bomärken”, som, sedan han páå Valle
thing provocerat dernm på samma sätt som Slaugman, intyga at han
var en rätt själesörjare, med vänlig umgängelse både inden kirken
och udenfaare, mot hvilken intet vore at anmärka. Företedde ock
intyg om detsamma af nedannämnde prester; och i ett ”Indleg”
intygar han sjelf högtidligen, at han broderligen efter Matth. 18:
15—17 påmint David, då Vitus besökte hans hustru på dess yttersta
(som angaf såsom sjukdomsorsak, at då hon upgått på loftet at
söndagskläda sig, hon fallit ner och slagit sitt legeme sönder; då
hr Vitus ej sparade på förebråelser), och menar ”at jo mands
skrifvelse är så dyr som mends tale eré”. I Rätten sutto Holger
Ovessön, prost over Synderviigen, Hans Rasmussön i Solberga. Peder
Ollsön på Tjörn, Biörn Hillessön i Marstrand, Hans i Uddevalla,
Clans på Hisingen och hr Jens i Karreby. De torde blifvit
öfverröstade af Superintendenten och Slottshöfdingen. Ty dom, afsagd
i Junii 1629, blef: 1) har David ej af förakt afhållit sig från
sacramentet; 2) hr Vitus har icke efter Christi befallning i det af honom
citerade Matth. 18. och den helige aandes undervisning Gal. 6: 1
ete. med en sagtmodig aand udaff broderlig kärlighed sin
vildfarende sognemand admonerit, Rätten kan ej känna hans band för
lagligt och derföre det casserar maktlöst at være och förblifva i
alla maader; och efter dy hr Vitus (som dock sig skickeligen både
med sitt christligt lefnit och flittighed udi sitt kald forhoillder) sig
icke som sig vedsömmer udi denne tilfælle foreseet hafver, skail
han . . påmint . . sig en anden tijd bedre at forsee, och derforuden
andre til Advarsel til Hospitalet udi Kongelf loco mulctæ XX Rigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
