Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tranemo, Mossebo, Ambjörnarp, Sjötofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886 Tranemo.
som uteblefvo. I 47 års prestmöte anmäler han en casum, at en
förnäm herre kommit til kyrkan kl. 110 då gudstjensten skulle
börjas och, ehuru Pastor bedt honom både inom sitt hus och på
landsvägen i folkets åhöro bli qvar i kyrkan och til middag i
prestgården, han likväl ”satte sig hädan”, föregifvande angelägenhet,
men rest til nästa prestgård och där dröjt, visande sig alltså ej ha
brådt om. Hvad göra med en sådan? Svar: på stämma
öfverenskomma at med en bom stänga vägen vid kyrkan såsom up i landet
sker. Hade, 49, förslag til Tvååker. Skrifver 57: Consist:m har
inhämtat min ringa berättelse om mina 2:ne (sic) församlingars
tilstånd och fattat det beslut at lemna mig prosteheder och
fullmakt, så snart jag denna ansökning gör. Jag för min del är full.
komligt förnöjd at kunna försvara the hedersnamn jag eger .,
men önskar mig fri från prostevisitation. Och 1762: ”Men der det
händer, at antingen någon främmande eller egna åhörare någon
ed utgjuter och . . han fortfar, besöker jag honom med
fattigbössan, där han pliktar för hvar ed 6 öre smt”. (Den fattigbössan
måste blifvit rik.) Anmäler, 64, prestträtan i Dalstorp (Halbmejer
och Uddman): ”Jag vore icke värd at bekläda det embete, mig
anförtrodt är, om jag skulle vara af de blinde vacktare och tyste
hundar, Es. 56: 10”. Det är första gången han nödgas anklaga
ämbetsbröder och hoppas äfven den sista; hvad det dock ej blef,
i det han, 67, skrifver skarpt mot den, som ändrat en siffra i
omgångsboken rörande den om capellanernas löner gjorda föreningen
til dessas förmån, hvilken Kollinius i Gällstad ej fullt biträdde.
Denne tog insinuationen åt sig, skref ej mindre skarpt mot Kj. och
ber DC:t hjelpa til hans heders uprättelse, hälst Kj. med bibelspråk
och hebräiska skärpt sin penna. Kj. skref därpå til DC:t: ”jag vil
ej säga, at thet uti bestraffningen inströdda salt är tagit utu the
renaste ådror samt at jag uti thess tillämpning haft Christum,
Paulum och Lutherum til min eftersyn, hvilka undertiden brukat
emot sina bästa vänner the hårdaste utlåtelser”, men återtar i
hufvudsaken intet ord . . och ber at ”såsom ringaste betjent” få
innesluta sig i Biskopens etc. ynnest. År 1771: at han vil ”gå genaste
och renaste vägen”. Förrättade prostsyslan i 20 år, nödgad
omsider af försvagad syn at nedlägga den. Bland det, som mycket
smärtade honom, var förlusten af Mossebo enkestom, i strid hvarom
Joseť Hansson kallar honom sin ”vän och bytesbroder”; hvilket,
då det låg näst intil denne Talmans heman, denne myndige
bondherre vigilerade sig til hos kungen, under prætext at det
ursprungligen vore ett kronoheman, för hvilket han sedan erlägger en
spottstyfver. När Josef var död och vid jordfästningen äfven hans
porträt skulle upsättas å kyrkoväggen, ytrade den personalia upläsande
prosten Kj., som brukade (liksom sedermera D. M. H. jfr sid. 100)
at spotta mellan hvar och hvarannan mening, under denna affect,
liksom gällde det ett bespottande af mannens minne: ”så häng nu
där (tvi) på den spiken (tvi), där du (näml. porträt!) bort hänga
(tvi) längesedan (tvi)”. Var 78 bland de många, som i DC:t
föreslogos til ”th. d:r”, men undanber sig för sin höga ålderdom skull,
erkänner förslaget med mycken vördnad; ”men ett gammalt hus,
som snart skall nederrifvas, tål ingen tilökning af prydnad. Jag
går på grafvens brädd och har redan fått hemsökelsebref”. Skref,
82, at han hållit Tal til församlingen om mag. Dahlberg, rörande
de ”djäfvulska lögner”, som blifvit om denne utspridda. ”Fastmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
