Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tvååker och Spannarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902 Tvååker.
han det icke gå an at K. M;jjts votum intages i Secreta Utskottets
betänkande. Ville (65) rörande de 7 rådsherrarna ”nu in pleno
endast tala så som en härom okunnig kan supponeras”. Yrkade
på ius aggratiandi; och ”at fäderneslandet skulle lida, derest denna
rättighet nu utöfvades, vore icke så lätt at finna, som” etc. Hans
föresats vore at bruka denna rättighet, ”hvilket, om det skall räk-.
nas för något fel, vore sådant honom medfödt. Om riket pericli.
terar med dessa herrars qvarblifvande i Rådet, då må de gärna gå
bort; men mera skäl torde vara för de skakningar i rikskroppen
som deras bortgång skulle förorsaka . . . ius aggratiandi må lika
utöfvas mot alla sju (ej blott mot Exc. Rosen).” Han besvärade
sig öfver DC:ts Utslag om hvad Pastor i Halland bör erlägga til
sin capellan. Rörande westgöta uproret ytrar han: ”För
Commissioner har jag fattat för mycket horreur at nu kunna dertil
samtycka,.” År 69 åter rörande Secr. Utskottets betänkande öfver her.
rar Riksråds göromål upställer han sin mening i 7 puncter, mot
Namnstämpelsregering m. m. ”Mitt hjerta är mera blödigt, än
hårdt. . . Hvad Exc. Rudensköld . . . lärer det högv. Ståndet så
mycket ömare förena sig, som han är en värdig son af en
förnämlig Ståndets i dess tid varande ledamot, samt dess insigt, mildhet
och rättvisa ej mindre än tjenster mot fäderneslandet, alle tala så
mycket, at hvad man helst kunde derom anföra, blefve öfverflödiga
och matta målningar”. Sedate Loqui, Cic. När han 4. gången ville bli
riksdagsman (71), slogs han ur brädet af Dahlgren (s. 268), och klagade,
ändock han gifvit D. sin röst. I. Ahlelöf är hvass i sin förklaring:
”Jag kan ej fördölja min oro och förundran, at hr Probsten söker (med
sina Besvär) at oroa ej allenast biskop och Consist:m, utan ock så
många af länets presterskap, ja, om des förslag vunne framgång,
sätta alla til det ringaste Probstar och kyrkoherdar i ny rörelse
och ny kostnad til deras angelägna ämbetes försummande och
totala utarmande uti dese nog tryckande och penningelöse tider.
At prosten L. . . synes nu åter likasom aftvinga vårt förtroende,
förekommer mig ganska underligit, ty antingen torde bem:te hr
27. derigenom tänka, at ingen i hela länet skulle kunna utom
onom vara värdig presterskapets förtroende och äga de dertil
ärforderliga egenskaper, eller ock villa (sic) anse sig som perpetuus
dictator uti vårt Halland samt derigenom uphäfva den balance,
som bör vara emellan medborgare uti lika ämbete. Efter mitt
ringa begrepp anser jag riksdagsmannasyslan af den vigt och
ansvar, at ingen bör fika efter en så mödosam ära”. Gothenius skref
(förut): ”C. Hummel (sökande Fjärås) har Linderot på sin aida,
hvilket vil säga mycket i vårt Stift”; och Wallenstråle 77: ”den
store riksdagsmannen Linderot är död”. ÄÅr 70 updrogs honom at
vara Præses fut. syn. lemnadt fritt at försvara artikeln i Benzelius,
i fall han ej hunne at skrifva en disputation. På förnyad anhållan
fick han för ”svag syn” befrielse; updraget öfvertogs af Rhodin
(Solb.). — Gift m. 1. Cat. Magirus (Slättåkra), † 1761, 42 år g.
Barn: Olof, se Renneslöf; Bengt; Fredr. Michael; Annika. 2. Elsa
Cat. Hummel (Snöstorp), relicta; barn: Christen i Skeplanda; Sara
Cat., g. m. successor; Lovisa, g. m. Montén i Ljungby; Agneta,
g. m. Z. Hell, Torup; Elisabet, g. m. J. Aurelius, Getinge.
M. Anders Varenius, f. i Sexdräga 4 1747 (sic),
pastorsson. Til Lund 67. Prestvigd i Stockholm 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
