Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Warberg, Lindberg, Torpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
954 Warberg.
Carolus Buthelius (jfr Herlac i Kalf): til Lund
1693. Comm. här, enligt anteckning i Gb. nations al-
bum och såsom sådan † 1704 (1714?). — Nenhring: 1714
se Warb. comm. — L. Blekman, före 1737, se p. Balkenb.
Andreas Skogberg, f. 22 1709, borgareson i
Warberg. Til Lund ;3 1728. “Andr. Scogberg“. Prestv.
dp 32. Fick alla röster, excepto uno, och fullmakt hit
1738. Afsade sig i Jan. 1740 genom bref denna tjenst,
återsändande fullmakten och reste till Stockholm,
galerprest. Död “in Finlandia“ (enl. sagda album).
”Schouberg”, hvilket Bex. orätt läst för Skonberg. Var
fadder i Hvalinge 28. Hans hustru var stjufdotter til Michael
Bökman i Slättåkra, alltså en Magira. Förordas 31 af magistraten i
Whg til collega, men DC. afslår. Var adj. i Wbg 35—39. I
Presteståndet (riksdag) 1741 säges: ”Comm. i Lindberg i Halland,
kallad Schouberg, har öfvergifvit sin församling och rest till
Stockholm, varande antagen til prest på Gallererna.” Berättelsen i
Riksarchivet säger, at v. amiral Anckarcrona hade fått k. mj:ts
befallning at utse gallerprest och fått anvisning på Schouberg af
Erik Tollstadius, som därför borde upkallas i Consist. urbicum
til undfående af admonition at sig med slika ärender icke befatta.
(Man finge således icke en gång på tilfrågan gifva ett råd!).
Förmodligen hade S. varit i beröring med Stud. Brossig och blifvit
hvad man den tiden likt och olikt kallade pietist, samt Brossig
gifvit Tollstadius ”anvisning” på honom. ”Än påbördar man
honom at vara den pietistiska, än åter den herrnhutiska secten
tilgifven”, säger Tollstadius; en anmärkare förnekar det senare.
E. Dahlberg skrifver (1740) om S., då denne ville öfvergifva
tjensten: ”Nu kunde väl af hans upförande tyckas, som hade ej
hufvudet hos honom varit riktigt, men dertil har jag aldrig ringaste
tecken förmärkt, utan ett stolt och högdraget sinne . . ondska . . har
gjort hela denna confusionen.” Här kunde sägas: ”som mannen är,
så är nans kraft” äfven i omdöme. S. sjelf ber för sitt ängsliga
sinne och sin sjukliga kropp om afskedet. Bökman sökte honom,
”men då försvann han”; och ber at få taga sin dotter hem til sig.
Ytterligare skrifver S. at det var af samvetsqval och at han ville
komma från lagträldom, ”men besynnerligen ifrån lagen, under
nåden medelst det dyra försoningsblodet” (det var väl detta som
stämplade honom til ”herrnhutare”). Ber nu (41) at få komma
åter til stiftet. Riksdagsmännen ge honom intyg. Ergo (!) kunde
Consistorium (Holmiense?) ej ge honom någon ”gagnelig” attest.
Honom blir förbjudet at predika i Gbgs Stift och befaldt at göra
redo för sitt afvikande, då han hade feljt med galerna til Finland.
Magnus Lönberg, f. 23 1713 i Warberg, köpmans
3 .
son. Til Lund 33. Prestv. 39 til adj. i Wbg. Commin.
1740. † 1754(5?). Haft 34 condition hos major Strahlenberg.
Söner: lectorn, och Petrus, tullnär i Falköping-.
Jör. Mjöberg: 55 . . se p. Morup. (S. å. blir
Lundastudenten A. Ällemqvist klockare här).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
