Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Winberg och Stafsinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
984 Winberg.
Severin Castani Bökman, f. i Warberg 1688 (859),
trägårdsmästareson, modren: Johanna Bramming
(Hvalinge). Til Lund 1703. Prestv. 1 1707, adj. i Winberg.
Var husprest hos fru Magd. Öxenstierna 1708;
nådårsprest i Claræ och Olofs (St. Olof nu = Ad. Fredrik)
1709. P. l. s. å. Respondens syn. l4. Riksdagsman 20,
23, 26, 31. Ledamot af den i Halland nedsatta Balance-
commissionen 1726. “Prost“ 32. Prost 37. † 1748.
Tjenstgjorde i Catharinæ (Sthlm) äfven under en tid, då pesten
bortryckte många (möjligen bland de den tiden enkannerligen
förordnade ”Pestprester”?/). År 13 halshöggs en tidlagsbonde, åtföljd
af N. Bagge i Fagered (därifrån bonden var), Bökman här, pastor
civitatis (Falkenb.) B. Sejerus och rector C. Gadd, v. d. m. D. 1519
hette det: ”B. kan ej förordnas til herredagsman, emedan han ej
kommit från slagsmålssaken” (se sid. 247); blef det dock, men var
ej ”P. et P.” såsom Bexell skrifver i riksdagsanteckningsboken. Vid
23 års riksdag i fråga om notarien Dahlén o. fl. ådömdt lifsstrafl,
då Benzelius sagt det vara svårt ”at tala uppå Hofrättens dom”,
protesterar Bökman, sägande, at ”den som här sitter och hafver at tala
uppå sitt bästa samvete, må ej hutas dermed at han talar på
hofrättens dom”. Benzelius begärde då at ”blifva mot slika öfverfall
försvarad”. (Episcopalismen tål sällan mycket.) Bökman var ock
bland dem, som röstade för förskoning til lifvet, skrifternas
upbråännande och de anklagades förande til Marstrand. Kyrkoherden B.
(denne eller den i Slättåkra?) lofvar 1728 lämna en liten
underråttelse om den blå boken, som i ärkebisp Birgeri ”Lindz” tid blifvit
uprättad och skall finnas i Köpenhamns cancelli. Uptog 1730 en
helsobrunn i Winberg, hvilken dock såsom oduglig vardt nedlagd 48.
”Frågade (på prestmötet) 30, sedan han förmärkte sin ”räckning”
(riksdagsarvodet) för år 20 eij vara uptagen, huru han skulle få sin
betalning? Hårpå föll intet positiv eller tilförlåteligit svar”. Frågar
ock, ”om här vore någon förordning med hvad straff den skall
heläggas, som har tilfogat sig sjelf någon stor skada til sin kropp
äller länmar, och om den kunde med trygghet admitteras ad S.
Coenam?” Svar: förfare med sagtmodighet, etc. Och 44 berättade han
om en hustru som i 13 år hålit sig från mannen, ”och går med galna
tankar om sig, at vara odödelig”. OÖm denna, så väl som om en
af Gellingius i Årstad anmäld piga, som länge afhållit sig från
nattvarden, svaras: ”intet annat kunna göras, än förmana vederbörande
och vänta på theras besinnande”; anledning vore at tänkia, at hos
bägge vore någon brist på förståndet. Fick 1732 i samma andedrag
Constitutorial at vara förmyndare för Carl Lithovius (se sid. 75) och
Probstetitul öfver sin församling. Drog försorg om N. Borling, som
studerade theologi i Lund 34 och ”var af fromt sinne”. Får 36 af
DC. en reprimande för öfverflöd i sagda förmynderskap: ”4. Linne
och beklädningar synas för många och til öfverflöd vara honom
bestadde”; o. s. v. Ett 39 39 til Bökman skrifvet bref från öfverste
Lagercrantz, ”samme man, som så oförskräckt tiltalade den
uproriska almogen i Dalarne 1743”. är i Gb. Allehanda 1775 n:r 62 affryckt
och för sitt christliga innehåll högst läsvärdt. Bökman tog, för sig
och sin son, 2 lotter i ”Lunds academi lotteri”, hvartil DC:t
upmanat presterskapet, men hvartil få lyssnade. Hans portrait ses på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
