Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döde obefordrade eller eljes okände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Obefordrade. 1177
Tjenstfri 1831. ō†, Senior, 1839. Var af DC. ”väl känd”.
Men 1812 ej så af Näsingeboar, som anklaga, at han admitterat
nattvardsbarn, som knapt kunnat läsa F. V., ej på 3 år sjelf
communicerat, hållit om söndagar lekstugor m. m., hvadan de
undanbe sig honom til kyrkoherde, om han sattes i fråga. Afsade
sig derför sitt förslagsrum; men det kunde ej beviljas.
Bränvinsförsäljningen i sitt hus sökte han försvara dermed at det heman,
han egde, var gästgifvaregård. DC:t fann hans svar nöjaktigt, men
öfverlemnar målet til verldslig rätt; och dömde 1814 hans åklagare
för otidigt hån mot en prestman, som i 30 år fört oklanderlig
tjenstgöring, til böter och offentlig afbön. Kungen förklarar ock
ej skäl til förslagsändring. ”Gammal och utlefvad”, fick han förslag
til Frillesås 24, där J. Torbjörnsson begärdes til 4. man. Hade
röjt så otydligt uttal i profpredikan, at de ansågo honom omöjlig,
och klagoskriften hade frasen: ”i likhet med en Egyptisk mumie”.
I sin förklaring säger han sig ”högakta T:s lärdom, men vil ej ega
hans namnkunnighet”.
Schuberg, Jonas, f. 1725, son af p. i Eldsberga.
Lund 43. Candidat 5.. Prestv. 50 til Halmstad. Adj.
iKnäred, † 29/5 1761. Nationsomdöme: ”är qvick och af ett
mycket beskedligt lefverne, derhos fattig”. Dedicerar 50 (om vocatio
ad minist. eccl.) til G. Wallin, J. D. Cedercrantz, P. Mellin, rådman, A.
n. Weddige, A. Dryander, Steph. Lidberg, köpman i Wberg,
avunculo.
Sevelius, Sven Niclas, f. 1717. Lund 35. Prestv.
41 til Lundby V. † 1750. Wahlborg i Uddev. klagade öfver
mstötliga uttryck i predikningar och at han höll olofliga
sammankomster: en ovanlig anklagelse på en prest. Börjar 47 en inlaga
til DC. med Ordspr. 10: 26. ”Gifve Gud jag med flere kunde säga
med Paulo til våra åhörare I ären vårt prisbref” etc. Många i
Uddev. hade underskrifvit intyg om hans goda lära och upbygliga
lefverne. Solus Nemo satis Sapit. Plaut. Summa Studio. Cic.
”Simonsson, Johan”, kallas v. commin. i Tölö 1771, då
han copuleras med Theodora Bruhn, pastorsdotter i Onsala.
Simson, Martin, prestv. 1761 til Exc. Friesendorf.
Adj. vid Gustavi. † ib. 1776. Accus. 73 för oordningar vid
en Aftonbön ibm, då han förrättat ett dop. E. Fernow, verml.,
hade förrättat Bönen men glömt slutsången etc. Begge ebrii.
Ett vitne svarar i DC. at en del lett, en del suckande sagt: Gud
vare oss för sådana prester! Varning, och F. förmanas gå til
sitt Stift. Enka: Maria Regina; flera barn.
Sijöberg, Lorens Carl, Scan. (sid. 120), prestv. 1777
tl Christinæ; då Wallenstråle skrifver: ”S. predikar med lika
firdighet tyska och svenska, är mistänkt för herrnhutare, derföre
sattes han efter i den vägen bra i examen af något hvar. Han
de kunnat svara, men ådrog sig nota at icke vilja, fick således
tn allvarsam förmaning, in tantum non omnibus var han mer än
firsvarlig och kunde således icke improberas. Våra egne voro de
läste” (fika efterhållne?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
