Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1205
för sanningens skull, utan at den höga totalbilden derför
lider. Prima lex historiæ, ne quid falsi dicere audeat, deinde
ne quid veri non audeat, ne qua suspicio gratiæ sit in
scribendo, ne qua simultatis, erinre vi med Cicero. Der så
mycket verkligt ljus förefinnes, som i ett herdaminne, och
visserligen icke minst i Göteborgs stifts, kan taflan icke
sakna skuggor, och dessa, rätt betraktade, skola, mene vi,
vara egnade at förhöja dagrarne. Herdaminnet tilhör en
genre, som ligger midt emellan historien och memoirerna.
Händelserna intaga deri mindre rum, än personerna och
idéerna. Karaktärsdetaljer finnas här i mängd; sådana
detaljer utgöra karaktärens physiognomi och genom dem fästa
de sig uti minnet (Jämf. Lamartine, Gir. Hist. 1: 4). At
förneka värdet af detta minne (herdaminnet så kalladt), är
at förneka värdet af archivmaterialiernas förvarande och
innebär doldt den omarska tanken, at bäst vore, om dessa
hade blifvit genom eldsvåda eller andra vådor förstörda.
Det heliga ämbetet är en helig eld, och om än så många
beståndsdelar, liknande ett orent bränsle, kastas i lågan, så
är dock lågan ren. Hvarje historisk tafla, äfven
herdaminnets, är en tabula votiva, på hvilken mången kyrklig
nöd antecknas, men i ändamål at utgöra en maning för
närvarande och kommande herdeslägte at desto klarare fatta
ämbetets idé. Vårt ringa arbete har visat, at de varit
inom det tecknade området ej få, genom hvilka denna idé
blifvit skönt förverkligad,. och det har fordrats ej mindre
granlagenhet at skizzera deras lefnad, än vid berörandet af
de minnen, som i mer eller mindre mån företett motsatsen.
Vi ha icke dolt för oss hvarken det fruktansvärda eller
det aktningsvärda, som ligger deri at littera scripta manet,
ej heller alltid kunnat (hvem har kunnat det?) undgå den
faran, at gränserna för denna sannings rätta tillämpning
lätt nog kunna öfverskridas. Vårt tillämpningsförsök vid
en hel del namn, der minnets förråd gaf tillfälligtvis
anledning, at med stora sentenser hugfästa initialerna af äfven
små namn skall måhända anses såsom ett införande af hvad
De Wette kallat psalmutdrag i en predikan, ett ”öfverben”
i berättelsen; men dervid torde ej böra förgätas, hvad Hupper
säger, at ”ett tänkespråk har ofta bildat en karaktär och
karaktären underkufvat ett kungarike”: vi mene, at vårt
försök blott gått ut på at antyda, hvad karaktären, vid
hvilken ett dylikt tänkespråk kommit at fästas, antingen
varit eller kunnat och bort vara. Alltså ock ett votivum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
