Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1210
faller den ju ej tillbaka på oss, utan på R:s samtida colleger, som
gjorde honom den beskyllningen: eller det skulle vara en anklagelse,
at han icke fortfor at hylla sagda åsigt; men detta är ju icke en
anklagelse, utan ett ros, såvida dLl så skall kallas at någon bestrider
och gendrifver en lära, den man funnit vara kättersk. Skall något
kallas anklagelse, så vore det snarast mot Beyer, hvars animositet
mot R., den fordne vännen, näppeligen läter snarare förklara sig,
än ur R:s ändrade position rörande dcen lära, B. höll i med at
förfäkta; alltså dock, om någon skulle rosas för consequens i en gång
fattad öfvertygelse, så är det han, och han ensam, ty äfven Rosén
svek i vissa kritiska ögonblick. 3) Vidkommande R:s försök at
”slippa från at afgifva sina vota”, ehuru vi sett han icke alltid
lyckades dermed, så ett af två: antingen skall det bevisa, at han
hemligen hyllade svedenborgianismen och ej ville förråda en förr
hyst åskådning, röjd eller icke i synodaldisputationen; men detta
vore en ”anklagelse”, svår nog, den åtminstone vi icke gjort: eller
at han med sin tystnads vältalighet gaf hugg på svedenborgianismen,
då han undvek at gifva den vidare stöd; men detta åter blir
svårligen en anklagelse mot honom, då det snarare blifvit så, ifall vi
lagt honom til last, at han ej dristade alltid sjunga ut, hvilket vi
icke häller sagt. Det är således en anklagelse mot oss, som blifvit
gjord, och ehuru ”en oförtjent banna biter ej”, så torde icke den
ärade upsaliensiske förf. förtänka oss, at vi sökt fria oss från
densamma, destomer som vi kunna erkänna at han haft formelt skäl
at göra den, såvida nämligen n an vil urgera uttrycket ”trots någon”
derhän, at R. äfven skulle varit så ifrig som Tit. Kullin, men
hvilket vi icke trodde behöfva anses involveradt i den tämligen
allmänna uttrycksformen.
Kullin (s. 143): anmälde hos censor Benzelstjerna til
utgifning: ”Försök på thet af Alex. Blackwell til landtbrukets bättring
i Sverige upgifna försök”.
Malm (s. 145): hade tilkännagifvit sin plan att öfversätta
något af Virgilii arbeten, och får derför en satirisk gratulation i
Stockh. Posten; se Ljunggr. 1, 171.
O. Westman (s. 146): Efter 1773 utrikes med disciplar.
Revisor 1806 och rikdagsman 1810. Utg. s. å. öfver A. Winbom
likpred. om ”En rättsinnig Lärares ombeflitande, at hans lärdomar
äfven efter hans död måtte af hans åh. behållas i åminnelse”.
Nekrol. i Stiftstid. 1812.
A. W. Ekebom (s. 147): gift m. Elis. Fr. Brusewitz,
dotter af borgmäst. C. G. B. d
Beckman (s. 151): fick 1 röst til ärkebiskop 1837 af en
pastor, som i Upsala lärt beundra hans fromma sinne. Ett hans
missionstal 1840 är tr. i Stiftstidn. s. 70 fj. Öfversatt Bengels
Anm:r til N.-T.
Arell (s. 154): anm. at en Sv. Areel, rådman i Gb., var
samtida med Håk. Ekman 1698. Broder?
Engelhardt (s. 188): David, † 1841; C. H. † 1882. Dottren
Amalia, gift m. handl. F. Å. Westerberg til Hornsberg, dog 1885,
nära 93 år. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
